Mera Prylf, tack!

Prylf

Det är hårt. Det är rått och en oerhört lekfull musik som Prylf presenterar. Den ligger väl i gränslandet mellan experimentell rock och jazz. De kör många standards från the American Songbook, men allt känns så fräscht och förvridet.

Linnea Henriksson rör sig med stor självsäkerhet på scenen, hon har väl rutin från TV4:s ”Idol” för ett år sedan. Hon ger allt och mer därtill, sjunger ärligt och dansar vilt. En riktig scenpersonlighet som man sällan ser i jazzsammanhang. Fly me to the moon utmynnar i elektroniskt knaster, liksom många av de andra låtarna. Några discodänger levereras med en brötrockig attityd som får skelettet att vibrera. Prylf utnyttjar My favourite things till bristningsgränsen, varje millimeter av låten vänds och vrids det på.

En brutal hardcore-upplevelse som stannar kvar. Mera Prylf, tack!

Lars Grip

 

Sthlm Jazz Fest 19 juni 2011, Galejan
PRYLF
Linnea Henriksson (vo), Anton Toorell (g), Felix Martinz (vib), Patrik Grundström (b), Raeel Raissi (dr).

Prylf_grupp