Merit Hemmingson – Hommage to Jan

 

 

 

 

 

 

 

 

Merit Hemmingson 

Hommage to Jan

(Fireegg FECD 8 / Border / Tid: 37 min)

Merit Hemmingson hammond B3, röst, Johan Lindström pedal steel, Ola Hultgren dr, perc, röst, Tobias Fröberg röst, prod. Insp Indie King, Viklan, Gotland 2014.

Merit Hemmingson, 74 år fyllda i augusti ifjol, inledde sitt musikerliv på dragspel som fyraåring i Gärdsta i Jämtland där hon växte upp. Hon spelade jazz i orkestrar redan som femtonåring och flyttade till Stockholm för att spela mer jazz på Nalen. Hon for till USA, gick på jazzinstitutionen Birdland, hängde med Miles Davis band och kom hem med egna kvintetten Merit H and Her Girl Stars – fyra kvinnliga musiker från New York. Läs en charmig intervju med Hemmingson från denna period i OJ nr 2 1963. Sedan, runt 1965, upptäckte Merit Hemmingson Hammond B3:an, elorgeln som kom att bli hennes instrument. Hon blev riksbekant efter att varit en av de absolut första att blanda svenska folkmelodier med jazz och pop med sina tre guldplattor på EMI Columbia, Huvva! – svensk folkmusik på beat (1971), Trollskog, mer folkmusik på beat (1972) och Bergtagen (1973).

Rötterna har Hemmingson dock alltid haft i jazzen. Idén till sitt nya album Hommage till Jan fick hon från tv-filmen Trollkarlen som handlar om den i förtid bortgångne jazzpianisten och kompositören Jan Johansson (1931–1968). Hemmingson och Johansson rörde sig i angränsande musikercirklar på 1960-talet, men de lärde aldrig känna varandra. Hemmingson har alltid inspirerats och följt Johanssons musik och 2012 tilldelades hon dessutom Jan Johanssons årliga stipendium.

Nu, dryga femtio år efter utgivningen av Jan Johanssons album Jazz på svenska, presenterar alltså Merit sitt senaste alster Hommage till Jan ihop med Ola Hultgren på trummor och Johan Lindström på lapsteelgitarr. Denna hyllning andas typiskt nordiskt vemod, det mollbetonade är tydligt framträdande, likaså Hemmingsons rötter i Jämtland och Hälsingland. När man lyssnat genom skivan ett par gånger står det klart att Hemmingson helt utgått från de låtar av Jan Johansson som hon kan göra något nytt och harmoniskt av. Personliga, sökande och omsorgsfulla, folkmelodiska hammondtoner står i god kontrast till trumslagaren Hultgrens raka, nästan rockorienterade groove.

Efter en något trevande inledning med kapellmästaren Hemmingson och Hultgren på duo växer skivan avsevärt när Johan Lindström ansluter med sin steelgitarr. Han lyckas både binda samman och expandera trions helhetsbild samtidigt som han ger materialet en ny och annorlunda lyster. Lindströms obundna spelstil står i nödvändig kontrast till Hemmingsons ofta medvetet släpiga tajmning och långsamma återhållsamhet. Associationerna går inte direkt till Jan Johanssons underfundiga musik, de är inte direkt hörbara, utan det är mer i själva ingången och attityden till Johanssons låtskatt som sambandet kan anas. På Visa från Utanmyra framförs exempelvis melodin förtjänstfullt av hummande, ordlösa körer medan Polska från Medelpad och Bandura broderas i en 60-talsdoftande, psykedelisk folkproggdräkt i Hemmingsons arrangemang.

Kort och gott är Hommage to Jan en stämningsfull, lika delar anrik som vidsynt tribut till mästarnas mästare, herr Jan Johansson. Producenten och sångaren Tobias Fröberg förtjänar också att nämnas i sammanhanget för sitt gedigna arbete med produktionen.

Patrik Sandberg

(Från OJ nr 1 2015J