Mezzoforte fyllde Fasching två dagar i rad

Den isländska fusiongruppen Mezzoforte har sedan bildandet 1977 släppt ett drygt dussin skivor och periodvis intensivt turnerat i både Europa och USA.

Genom åren har man fått en trogen publik och fyllde med lätthet Fasching två kvällar i rad. Tre originalmedlemmar finns kvar och gruppens musik låter ungefär idag som den alltid gjort och kan beskrivas som en tidlös, melodisk, lättillgänglig västkustfusion med inslag av funk. Ungefär som man skulle lägga samman Yellowjackets, Rippingtons och Spyra Gyra men utan några skarvar eller spetsiga hörn. Så det blev lite av prototypfusion, där alla delarna fanns med korrekt och balanserat blandade men utan några avvikelser eller egenheter.

Problemen låg inte i grundkonceptet utan det var bristen på intressanta solister som gjorde att merparten av gruppens kompositioner tappade spänst och dynamik. Gitarristen Fridrik Karlsson är den i gruppen som starkast profilerade sig med ett bluesigt anslag vilket han kombinerade med ett lyriskt eteriskt spelsätt som både skapade kontrast och tyngd gentemot de övriga. Pianisten Eythor Gunnarsson gav sig ofta ut på långa solovandringar, vilka sällan ledde någonstans utan tvärtom slätade ut och reducerade flödet. Jonas Wall är en rytmisk expressiv saxofonist som genomgående spelade mer på precision än direkt utvecklade sina soloinpass. Kompet med basisten Johan Amundsson på funkigt slapspel och den tekniskt drivne, men periodvis tämligen förutsägbare trumslagaren Gulli Briem gjöt en effektiv rytmisk fond som mer avgränsade än direkt öppnade upp.

Så sammantaget en ordinär arbetsinsats i fusionverkstan som följde mallarna där var och en gjorde vad som förväntades utan något personligt eller gruppmässigt risktagande.

Ulf Thelander

 

Mezzoforte: Eythor Gunnarsson keyb, Fridrik Karlsson g, Jonas Wall ts as, Johan Amundsson elb, Gulli Briem dr. Fasching, Stockholm den 27 januari 2015.