Musikerkooperativet Muko har haft premiärfestival

KajaKonsert

Lördagen den 19 oktober hade musikerkooperativet Muko sin officiella premiär på Stora Teatern i Göteborg. Utanför prasslade höstlöven under fötterna på de lördagslediga shoppare som hastade runt i storstan. Innanför dörrarna på Storan bjöds det på levande musik, mingel och en i allmänhet trevlig stämning att flyta runt i.

   Muko är ett initiativ från musiker som Livet Nord, Eva Rune, Ebba Westerberg och Mikael Godée, bland andra. Mikael berättar att idén till en agentur med fokus på internationellt samarbete föddes då han själv tillsammans med Eva Rune besökte jazzbyrån i Hamburg. Sedan fördes möten med intresserade musiker i Sverige och en kärngrupp bestående av entusiastiska medlemmar formades så småningom.

Mukos musikaliska fokus är relativt brett och man representerar folk, jazz och världsmusiksgrupper. Detta märks på festivalens program som bjuder på en blandad kompott. Vi fick bland annat ta del av den svenska a cappella gruppen Irmelin som består av Eva Rune, Karin Ericsson Back och Maria Misgeld.

De framförde sånger av skilda ursprung men med fokus på områden kring Nordsjön, vi hörde bland annat en svensk midsommarpolska och sången Follow The Heron skriven av skotska sångerskan Karine Polwart.

– Vi försöker arrangera de sånger vi framför på ett sätt som är speciellt för Irmelin, säger Karin Ericsson Back. Trions stämmor väver runt om varandra på stundvis oväntade sätt, stämfördelningen är inte alldeles självklar mellan Irmelins medlemmar och detta tycker jag blir ett fint spänningsmoment i musiken.  

   Efter Irmelin fick vi på många vis ta del av deras motsats. Den polska jazzpianisten, kompositören och professorn Leszdek Kulakowski gästade Stora Teatern med sin kvartett. Såklart att förväntningarna var höga, det finns ju mycket fin jazz från just Polen. Men professor eller inte, detta var uppvisningsjazz som visade upp intet i mina öron.

En kombination av ganska intetsägande kompositioner och solon av Leszdek som liksom aldrig riktigt ledde hela vägen fram till sin slutsats utgjorde kvartettens mest märkbara drag. Som tur är var denna kvartett bara ett av axplocken från Mukos festivaldag. På programmet fanns även Martina Almgren Quartet, Kaja, Tesla och Jaron Freeman-Fox med flera.

   I en paus träffar jag Daniel och Maria Holmgren, två besökare på dagens festival. De är här på storan för att höra ny musik och hela programmet verkar intressant tycker de.

– Det är viktigt att befolka staden, säger Daniel. Vi pratar en stund om just detta att köpa upplevelser och funderar över varför det är så mycket folk på gatorna precis utanför Storan, och om vilka anledningarna kan vara att de inte kommer in och delar detta musikaliska smörgåsbord med oss.

– Det här skulle kunna bli ett tillfälle man träffar folk man inte träffar annars, menar Daniel. Jag håller med och funderar vidare på den där frågan som ofta dyker upp när man som musiker anordnat ett gör-det-själv projekt och sedan inte får den uppslutning som man hoppats. Vi som jobbar med och brinner för musiken tycker ju att just musik är, om inte viktigaste i världen, så i alla fall värt en stor portion uppmärksamhet.

Att en heldag på Storan är värt så mycket mer än en handkräm med extra virgin olivolja i, eller några glas rött i Vasastan. Men denna min inre tankeström slutar alltid med slutsatsen att folk faktiskt får välja så som de själva vill och att musik för många människor trots allt bara är den där förströelsen som spelas i bilradion på väg till jobbet. Ni kanske kan gissa, kära läsare, att det inte var en särskilt god publikuppslutning på MUKO:s festival, min mingelbetraktelse gav upplevelsen att det var mycket branschfolk närvarande men inte särskilt mycket av det vi kallar lekmän.

Dock, Mukos festival var både ett bra initiativ och ett fint sätt att spendera en lördag i oktober. Jag och vissångaren Lucas Stark enas om att de flesta som var här på Storan idag verkligen uppskattade både musiken och de nya ansikten de mött under dagen.

Sunniva Brynnel