Mysigt och melodiskt på Sommarjazz i Falkenberg

Hannah Svensson. Foto: Magnus Karlsson

Sommarjazz
Hwitans trädgård, Falkenberg, 23 juli 2019.

Efter festivalen Falkenbergs Jazzdagars 30-årsjubileum i fjol har arrangörerna av den, Falkenbergs jazz- och bluesförening, vidtagit några ändringar. Falkenbergs Jazzdagar är numera en endagsfestival vid namn Sommarjazz, husbandet är struket och den sedvanligt angränsande blueskvällen är förlagd till den 30 juli. Utfallet blev dock positivt trots krympande resurser. Den välbesökta jazzdagen hade som preludium Mats Ander trio i en lunchkonsert. Då var OJ tyvärr inte på plats. Tre akter avlöste varandra på kvällen i behaglig väderlek, tre akter som jag recenserat för OJ om än inte med exakt samma sättning. Spelmannen och rimsmeden Torbjörn Johansson från Morup agerade konferencier. Ljudet var genomgående utmärkt.

Lars Jansson Trio. Foto: Magnus Karlsson

Först ut är Lars Jansson Trio med pianisten Janssons son Paul Svanberg bakom trumsetet och Christian Spering (som ju tidigare ingått i trion) bakom basen. Har ett antal gånger hört Lars Jansson senaste fem åren. Deras konsert var sprudlande och lyrisk, med en ypperlig avvägning mellan fartfyllda och meditativa passager. Anmärkningsvärt är valet av repertoar. Denna kväll undviker kompositör Jansson att framföra sina mest älskade alster, de vackra balladerna som är en del av hans varumärke. En tillfreds pianoprofessor gav sig själv, jämte i viss mån det följsamma kompet, avsevärda improvisatoriska friheter. Svanberg vet hur man spelar flexibelt och pådrivande medan Spering stod för stadga och elegans. Jansson styr skeendet med varsam suveränitet. Samspelet genererar delikat sväng! De förträffliga harmonierna bidrog i högsta grad till fräschören. Uppfattade jag rätt var samtliga låtar gjorda av pianisten med det bländande anslaget, med tillägget att två av dem var varianter på Bach respektive Charlie Parker. Av de oemotståndliga teman som hakade tag i lyssnarna utser jag Turn The Whole Thing Upside Down och I Don’t Buy Green Bananas till främsta favoriter.

Hannah Svensson har medverkat på åtskilliga upplagor av Falkenbergs Jazzdagar. Sångerskan från staden har bildat nytt band, med idel kändisar. Bandet – som även ackompanjerar Hannah på nya skivan Places and Dreams – består av sambon Jan Lundgren, hans ordinarie trumslagare Zoltan Csörsz, Hannahs far Ewan Svensson på gitarr samt basisten Matz Nilsson, som alla gånger jag varit på Falkenbergs Jazzdagar ingått i Ewan Svenssons husband. Måste ha känts underligt för Ewan att inte vara kapellmästare, vilket inte hindrar honom från att färga konserten med inspirerade inpass, jämte ett effektfullt solo i extranumret. Hannah börjar med Places and Dreams titellåt, vars vädjande tonfall inte riktigt fäster. I ett framträdande, som vanligt genomsyrat av mollanstrukna ackord, uppnås strålande standard i flera andra melodier: Not Meant To Be, en annorlunda version av Woodstock utan de typiska övergångarna, Something In Return och riff-festen i Honeysuckle Rose. När Hannah komponerar hamnar hon oftast i en själfull popfåra. Matz Nilsson alternerar mellan akustiskt och elektrisk bas, levererar smäckra bastoner inklusive solon. Jan Lundgren är en gigant hemmastadd i allehanda genrer. Hans prestation vid flygeln var extraordinär, gjorde oss saliga i en i övrigt välljudande spelning, generöst garnerad med solon.

Sisters In Jazz. Foto: Magnus Karlsson

Cæcilie Norbys Sisters In Jazz drar igång med en vasskantad rytmisk fullträff. De följer upp den med ytterligare tre titlar placerade i början på den strålande skivan Sisters in Jazz (ACT) som kom i vintras, på vilken samtliga låtar skrivits av kvinnor. I denna superduktiga Sisters-upplaga sågs Nicole Johänntgen på sax, Naoko Sakata vid flygeln, Kristin Korb på kontrabas och trumslagaren Dorota Piotrowska. Internationellt så det förslår, när dansk vokalkonst på högsta nivå backas upp av skickliga musiker från Japan, USA, Polen samt Schweiz. Hörde glimrande insatser av framför allt Johänntgen och Sakata. Utgår från att de gav publiken en veritabel positiv chock, att energin och spelglädjen renderade i succé. Att jag skriver så diffust ska tillskrivas det faktum, att bristfälliga förbindelser medförde att undertecknad var tvungen att lämna konserten redan efter första tredjedelen. Tur i oturen då att jag tog chansen att recensera dem på releaseturnén (läs den recensionen här).

Mats Hallberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.