Nils Janson – Debut

Recension från OJ # 1 – 2009

 Nils Janson hör till våra bästa unga trumpetare. Han uppmärksammades först i Fredrik Noréns band, men har också rört sig i popsvängen (han har spelat med Mando Diao). Senast kunde han höras på skiva som medlem i gitarristen Hans Oldings grupp. Men Debut är just vad titeln säger – Jansons första som soloartist.
 I pressutskicket hävdas det att man kan höra både Woody Shaw och Kenny Wheeler i Nils Jansons spel, och det tycker jag är en träffande beskrivning. Men jag slås också av att han har utvecklat en fyllig ton som bär över hela registret. Jag har alltid uppfattat honom som en lyriker, men det är förstås en alltför snäv karakteristik. På Debut finns flera kraftfulla låtar med intensivt trumpetspel, även om det aldrig blir vilt, lössläppt eller excentriskt. Det bästa exemplet är kanske den avslutande Vena cava superior.

Jansons medmusiker hör också till våra unga bästa: trummisen Peter Danemo, basisten Nils Ölmedal och pianisten Jonas Östholm, som förra året gjorde en fin duo-cd med trumpetaren Emil Strandberg. Kompet är påstridigt och flexibelt, och Nils Jansons kompositioner är skickligt uppbyggda och en utmaning för gruppen, inbillar jag mig. Men jag saknar melodiskt minnesvärda infall. Låtarna fäster aldrig riktigt.

Slow party – Offline – Waste it – Waiting – Quick song – Too little too late – Motståndaren – Low – Vena cava superior

Found you recordings FYR007/www.foundyourecordings.net, tid 63 mi

Nils Janson tp flh, Jonas Östholm p, Nils Ölmedal b, Peter Danemo dr perc. Insp i Stockholm 8, 9 och 11 september 2008.