Norsk rivstart på Ljubljanas jazzfestival

140702 JagaJazzist 028byNadaZgank

Den stora attraktionen under öppningskvällen för den 55:e jazzfestivalen i Ljubljana var konserten med norska Jaga Jazzist – ett band vars medlemmar hela tiden visar upp omväxlande editioner av sig själva: rocknunan, jazzfejset respektive syntnyllet, med så snabba skiften att det är lätt att uppfatta slutresultatet som ett helt nytt slags crossover.

En broderad afghanpäls från 70-talet fungerar som en bildlig överrock för syntesen, och det skapas mäktiga kaskader av pampig Emerson, Lake & Palmer-vibrerande musik, kombinerad med klara impressionist-skimrande mässingsklanger, av den numer åtta personer stora ensemblen.

140702 JagaJazzist 020byNadaZgank

   Den nionde medlemen sedan 15 år tillbaka, trumpetaren Mattias Eick, lämnade bandet för tre månader sedan. Fem av de kvarvarande åtta har varit med sedan starten.

   Hjärnan bakom den komplexa musiken är Lars Horntveth, 34 år och den yngsta brodern i bandets tre personer starka syskonskara, alla med efternamnet Horntveth. Martin (bandets grundare), Lars och Line växte upp i Tønsberg, söder om Oslo, och deras musikengagemang hade starkt stöd redan från början.

140702 JagaJazzist 083byNadaZgank

   – Våra föräldrar var aktiva inom musik och teater. Vi spelade dessutom alla tre i ett storband. Ledaren Terje Johannessen, trumpetare, blev viktig för vår utveckling. Det var också en bra jazzmiljö i Norge, säger Lars Horntveth, som var 14 år när bandets bildades för 20 år sedan.

140702 JagaJazzist 035byNadaZgank

   Storebror Martin, trummis och programmerare, sköter allt snack under konserterna, men utanför scenen axlar Lars rollen som talesperson. Han är bandets ledare och kompositör. Men han är ingen traditionell ledare.

   – Den stora fördelen med att ha så många i bandet är att det finns många idéer. En platta kan ta ett halvt till ett år att spela in. Jag skriver ganska detaljerat och skriver stämmor till varje enskild musiker. Och vi börjar med att repetera enligt min komposition. Vi jobbar massor i studio under kanske en månad. Men sedan ändrar vi. Vem som helst kan komma med en idé, jag vill att det ska förvandlas till något annat. Vi redigerar dessutom mycket även efter själva inspelningen.

Resultatet blir en mycket sammansatt musik, lik 70-talets progressiva rock, som live framförs till synes helt utan ansträngning. Det sitter perfekt. Enligt Lars är ungefär 90 procent komposition och 10 procent improvisation.

Minimalism

   Albumet One-armed Bandit från 2010 har en tydlig minimalistisk profil, där inflytandet från Steve Reich är tydligt.

   – Jag lyssnade mycket på Steve Reichs musik under åren före den plattan. Jag ville inte kopiera, men ändå få med minimalisttekniken, exempelvis för blåsarna. Olika taktarter ställs mot varandra, som i »Toccata«, och det finns också rytmiska pulsförskjutningar. Vår musik har många lager, den är egentligen en ren motsats till minimalism. Men jag försöker hela tiden förnya mig.

   Varifrån kommer namnet Jaga Jazzist?

   – Vi hette Jävla Jazzist från början. I början av 90-talet fanns det många nynazister i Norge, och ordet »jazzist«, som betyder jazzmusiker, är en ordlek på ordet »nazist«. Men det fungerade inte, folk rev ner affischerna. Och då blev det Jaga Jazzist i stället. Men det namnet hade vi nog inte tagit i dag!

   Senaste plattan kom i maj och var en liveinspelning av ett projekt med den brittiska klassiska orkestern Britten Sinfonia. Lars har tidigare jobbat med andra klassiska orkestrar som soloartist.

   – Vi gör en ny platta nu, som ska släppas tidigt 2015. Den här gången går jag in i studion med en bandmedlem i taget. Vi utforskar nya metoder för att spela in en platta, men det är mer evolution än revolution, poängterar han.

   Systern Line började tidigt spela barytontuba och övergick så småningom till den stora bastuban. Men i bandet, där hon är ensam tjej, spelar hon även flöjt och sjunger, förutom att hon hanterar ett antal rytminstrument.

   – Line har varit med sedan dag ett och det har aldrig varit några problem. Jag nästan tvingade henne att lära sig spela flöjt. Alla i bandet spelar flera instrument och för varje platta kommer det till nya.

140702 JagaJazzist 099byNadaZgank

   Under konserten visade Line flera gånger prov på sin mångsidighet. Vid ett tillfälle sjöng hon sin vackra, ordlösa sång samtidigt som hon spelade klockspel OCH frenetiskt dunkade en tamburin mot höften.

Hela världen

   Lars tar själv upp ett faktum som känns lite trist, särskilt när man har hört publikens entusiastiska jubel under och efter konserten i Ljubljana.

   – Vi har inte spelat i Sverige sedan 2000, eller om det var 2001. Vi spelar i hela Europa, ja i hela världen, men inte i Sverige, säger Lars med ett snett leende.

140702 JagaJazzist 119byNadaZgank

   Exempelvis ska de spela för fjärde gången i Japan i september, under Tokyo Jazz Festival. Då får japanerna njuta av deras ljudkonst, med rökmaskin och ljusshow, där korta figurer, rytmiska och melodiska, används som teman som upprepas länge och väl likt meditativa mantran. Varje instrument har oftast sitt eget tema, som rör sig mot varandra i med- och motrörelser, men ibland spelar två eller flera instrument i tajta stämmor, eller helt unisont, och skapar då unika klanger. Komplexiteten ökar och avtar, dynamiken ligger inte bara i ljudstyrkan.

140702 JagaJazzist 064byNadaZgank

   Syntar ligger i bakgrunden och fyller ut varje tomrum, tills det plötsligt kommer ett mellanspel, där en blåstrio med nästan stillastående musik skapar ett oerhört lyft. Eller så öser trombonisten Erik Johannessen ur sig ett solo mot en rytmiskt kompande basklarinett, skickligt hanterad av Lars Horntveth. Försiktigt tassande rytmdunbollar på vibrafonen leder musiken tillbaka till en kompakt totalupplevelse, som i konsertens slutskede allt oftare övergår till ruffig industrirock med jazzprägel – ett slags skorstensjazz om man så vill.

140702 JagaJazzist 124byNadaZgank

Det är oundvikligt att särskilt lyfta fram den äldre brodern Martin Horntveth när man skriver om Jaga Jazzist. Hans pisksnärt-teknik på trummorna skapar ett sound som är lätt att känna igen. Men också han utövar sitt artisteri baserat på teman: olika rytmiska figurer över trummornas skilda karaktärer och stämningar blir till klangfyllda och melodiska äventyr även de.

Text: Ann-Sofie Öman
Foto: Nada Žgank/Ljubljana Jazzfestival

Marcus Forsgren, gitarr, effekter; Even Ormestad, bas, keyboard; Andreas Mjøs, vibrafon, gitarrer, trummor, elektronik; Line Horntveth, tuba, flöjt, percussion, röst; Martin Horntveth, trummor, trum-maskiner; Lars Horntveth, saxofoner, klarinetter, gitarrer, keyboard; Øystein Moen, keyboard; Erik Johannessen, trombon, percussion, röst.