ODDJOB – Clint

Recenserad i OJ 2-10

ODDJOB
Clint

The good, the bad and the ugly – Palancio – Theme from Palerider – Magnum Force theme – Where eagles dare – Hang ’em high – Musical pocket watch – Robbery suspect – The Mayor – Ecstasy of gold – Scorpio’s theme – Let’s do it

ACT 9494-2/Bonnier Amigo tid 55 min

Goran Kajfes tp perc org (1 nr), Per ”Ruskträsk” Johansson as bars bcl cl fl perc, Daniel Karlsson p elp org synth, Peter Fors b elb g violin org (1 nr) p (1 nr), Janne Robertsson dr perc p (1 nr), Johan Lindström pedal steel g org (1 nr).
Insp i Stockholm den 19 – 22 samt 26 – 28 oktober 2009.

Betyg 4: ••••

Titeln Clint refererar till Clint Eastwood som i år fyller 80 år, och vars anseende som skådespelare men framförallt som regissör genom åren ökat. Hans sextio- och sjuttiotalsfilmer har förutom att i breda lager nå kultstatus även i cineastiska kretsar fått klassiska stämplar.

Att Eastwood också är en stor jazzentusiast, kunnig stridepianist och mecenat är kanske inte lika välkänt. 1988 regisserade han filmen Bird där Forest Whitaker spelade Charlie Parker. Eastwood har också på olika sett genom åren sponsrat jazzmusik bl a genom att i sina filmer skapa speltillfällen även om jazzmusiker ibland i handlingen bara flimrat förbi. Musiken till Eastwoods filmer har oftast haft en självständig bäring i andra sammanhang t ex Ennio Morricones annorlunda kompositioner i Sergio Leones westernfilmer.

Och just en sådan Morricone klassiker The good, the bad and the ugly inleder Oddjobs tribut till ”Eastwoodmusik”, i en Kraftwerktappning med ”struttiga” och hackande synthar som dominerande temadragare. Ytterligare några Morricone-kompositioner finns med t ex den smäktande The mayor med siciliansk ödesmättat vemod där Goran Kajfes spelar sentimentaliserad trumpet samtidigt som avgrunden närmar sig samt den underfundiga, speldoseaktiga Pocket watch.

Men även Lalo Schifrins urbana och på ytan stenhårda tempofyllda musik från filmerna Magnum force och Dirty Harry finns representerad i flera varv; skruvade, kantiga närmast taggiga versioner. Men även mer mjuka sidor kan höras som en valsaktig version av Hang ’em high och den lite bitterljuva bagatellen Let’s do it komponerad av Eastwood själv. Det finns som sagt mycket av det bästa på denna, gruppens femte skiva samproducerad med Johan Lindström, vars sparsmakade steelgitarr vidgar de musikaliska horisonterna ett par snäpp.

Oddjob har gjort det igen, fångat tidsandor och atmosfärer ifrån sextio- och sjuttiotalen, transkriberat och uppgraderat dessa till dags dato samt skapat en okonventionell inramning som paradoxalt nog känns både bekant och självklar. Coolt!

Ulf Thelander