Oddjob hämtar kraft ur folkmusik

Oddjob01.700
Goran Kajfes och Per “Ruskträsk” Johansson i Oddjob. Foto: Magnus Nygren

Oddjob gillar att utmana sig själva. Efter hyllningen till Clint Eastwood och barnskivan Jazzoo ger de sig nu på svenska folkmusiken med skivan Folk. Några kännare av folkmusik är de dock inte.
– Vi satt som fem frågetecken och lyssnade på en näverlurslåt och kände vad fan ska vi göra av det här. Men det funkade ju, säger en nöjd Goran Kajfeš.

Av Magnus Nygren

Man behöver inte gräva djupt i den svenska jazzen för att hitta influenserna från folkmusiken. Redan i mitten av 1960-talet satte den sin prägel genom Jan Johansson – och inte minst Bengt-Arne Wallin som spelade in skivan Adventures in Jazz and Folklore där Johansson, Georg Riedel, Bengt Hallberg och han själv arrangerade låtar som Horgalåten, Lapp-Nils Polska och S:t Örjanslåten. Med den nya jazziga skruden blev sångerna väldigt populära bland en publik som redan året innan hade fått en gedigen försmak med Johanssons Jazz på Svenska.

50 år senare är det Oddjobs tur. Då som nu handlar det om ett beställningsverk och gruppen har rotat efter material på Visarkivet på Statens Musikverk, material som de sedan utgått från när de spelat in den nya skivan Folk som kom i mitten av oktober på skivbolaget Caprice. Projektet var dock långt ifrån självklart, innan det startade hade ingen av medlemmarna i Oddjob någon spelmässig relation till eller något vidare intresse för den svenska folkmusiken. Men vad gör det när man gillar att utmanas?

– Det var nog mer ett tursamt litet ögonblick som gjorde att vi blev tillfrågade och vi kände varför inte prova?, berättar Goran Kajfeš.

Per ”Ruskträsk” kommer ihåg att det i början fanns funderingar på om de verkligen skulle göra det här. Skulle de börja lyssna på näverlurar och söka material i Visarkivets arkiv? Var det verkligen Oddjob?

– Men sedan, fan vi ger det en chans, berättar han.

Och varken han eller någon annan i bandet har ångrat sig. Tvärtom. De öppnade en dörr till en ny musikalisk värld som dessutom, kom de att märka, hade flera gemensamma nämnare med jazzen.

 

Vad som hände – det där lilla ögonblicket som Kajfeš talar om – är att Dan Lundberg på Visarkivet frågade om Oddjob ville spela några låtar – på deras eget vis – hämtade ur Visarkivet. Det hela skulle framföras på en konsert på Stallet i Stockholm i november förra året. Något de alltså tackade ja till.

– Vi var där (på Visarkivet) och letade bland en massa musik, men vi var inriktade på folkmusik och fick en massa skivor och annat material. Sedan har vi betat oss igenom detta. Men vi föll för Lockrop och vallåtar (inspelningar som Caprice gett ut) och tänkte att vi håller oss till den skivan. Så vi utgick från den, men egentligen hade man kunnat gräva i all evighet där. Harmoniskt är det ju fritt, det är ju bara melodier. Så det kändes som att det passade oss, säger Goran Kajfeš och tillägger:

– När vi sedan började ta ut melodierna och spela dem insåg vi, fan vad bra det är. Någon melodi lät som Ornette Coleman och någon lät nästan som den kom från någon annan världsdel. Det var jävligt kul. Så vi gick igång på det där ganska fort. Vi var ju fokuserade på den här konserten men jag tror att vi började prata skiva efter att vi hade repat en låt liksom. Så det var lite av en aha-upplevelse på det sättet.

De lyssnade igenom materialet tillsammans – hela bandet som förutom Kajfeš och Johansson består av Daniel Karlsson på piano, Janne Robertsson på trummor och Peter Forss på kontrabas – och plockade russinen ur kakan:

– När vi väl bestämde oss för en grej var vi ganska noggranna med att försöka göra det så likt originalet som möjligt, men vi har ju dragit det lite grann, berättar Per ”Ruskträsk” Johansson.

– I och med att det bara var melodier kändes det som att man ville hålla kvar i någonting. Om man började göra om dem för mycket och sedan allt runtomkring också förändrades skulle det bli för mycket, melodin var tråden som höll ihop det på något sätt, menar Goran Kajfeš.

 

Jan Johansson och Bengt-Arne Wallin jobbade naturligtvis också med tydliga melodier på sin tid, men där någonstans slutar likheterna. Oddjobs folkjazz är något annat än den hos de gamla ikonerna. Dåtidens tretakt och ackordens framskjutande plats har bytts ut till något betydligt mer organiskt. I Oddjobs händer växer musiken fram som en sammansatt musikalisk kropp. De letade reda på ”själen” i originalinspelningen och översatte den sedan till sitt eget språk. Men deras vanligtvis ganska producerade och komponerade musik är här mycket friare.

– Själva melodiken är en inte helt främmande fågel för Oddjob. Så det var ju inga problem att spela på denna, snarare har vi varit friare än någonsin. Väldigt mycket är arrat i stunden och det låter som att vi har arrat mycket mer i förhand än vi har gjort. Ibland när jag hör det själv tänker jag, jävlar vilket arr det blev, säger Per ”Ruskträsk” Johansson.

Och de har inte ”fränat till” melodierna eller lagt på några coola stämmor heller lägger Kajfeš till.

– Det är ganska rakt upp och ned melodierna, säger han.

Den modala formen passade Oddjob. Samtidigt förflyttade den musiken från det sätt som Jan Johansson framförde den.

– Man hamnar lätt där om man ska åt andra hållet så det var en bra väg (den modala) att gå. Nu var det inte så att vi stog där och var livrädda för Johanssons skiva, men det känns ganska skönt att hitta ett spår som inte påminner så mycket om den. Det är en så ikonisk skiva att man håller sig lite undan, säger Kajfeš.

oddjob06.700
Oddjobs Goran Kajfes och Per “Ruskträsk” Johansson. Foto: Magnus Nygren

När de spelade på Stallet i fjol spelade de först upp originalinspelningarna för att därefter framföra sina versioner. De kom själva i rätt stämningsläge och gav samtidigt publiken en chans att förstå vad de faktiskt hade gjort av materialet. På skivan – som de har spelat in i omgångar under våren i år – tar de ett ytterligare steg där de har samplat in kulningar, instrumentala eller vokala melodier som blir som en ytterligare medlem i bandet. Det är väldigt effektfullt, man hajar till när en röst, en näverlur eller något annat dyker upp. Som i den inledande Folk 1 där originalinspelningen kommer in i mitten av låten för att övergå i ett lite stompigare parti där de smyger in melodin svagt i bakgrunden. Lite slick är den, men det gör inget enligt Johansson.

– Den känns inte slick på ett tråkigt sätt. Men det var en fråga som dök upp när vi gjorde vissa låtar: ”är inte det här lite väl snällt?”. Nej, det får vara snällt. Fan, det kan få vara snällt också, man behöver inte skita till allt, tycker han.

– Man vill inte göra det för tricksigt heller eftersom det är en ganska enkel musik. Den är väldigt direkt, det finns inga konstiga melodier någonstans förutom i vissa kulningsgrejer som har skrik och grejer. Men på de låtarna valde vi att bli inspirerade och kanske vara lite mer skrikiga. Lite skeva och fula sådär, säger han.

 

Oddjob har funnits i över 15 år. Det startade med Johanssons och Kajfeš gemensamma skiva Goran meets Ruskträsk 1997 och ledde fram till att gruppen Oddjob bildades strax därefter. Den har samma sättning än idag.

– Det är något speciellt när vi är allihop. Och det har gått åt ett jävligt bra håll. Jag tror att vi alla tycker att det blir bättre och bättre och att det känns roligare och roligare. Det är klart att det gått upp och ner, men på sistone har det alltid känts otroligt lätt att gå upp och ställa sig på scenen, säger Goran Kajfeš.

Per ”Ruskträsk” Johansson håller med, men säger också att den här typen av specifika projekt hjälper till att hålla samman gruppen eftersom de tvingas att gå åt ett håll de annars inte hade gjort.

– Och det innebär att vi utvecklas och det är ju roligt. Det är ju därför man håller på med musik, och speciellt då jazz då det är improviserad musik. Man söker lite motstånd och det behöver inte vara något jobbigt motstånd. Man jävlas lite med varandra bara för att locka fram något annat, för sin egen skull och för alla andras skull, för att musiken inte ska bli strömlinjeformad, upprepningsmässig och gå på autopilot… det är det som essensen av jazz på något sätt tycker jag.

 

Fakta om Oddjob

*Kvintetten Oddjob har funnits sedan 1997 och består av Goran Kajfeš trumpet, congas, Per “Ruskträsk” Johansson saxofoner, basklarinett och slagverk, Peter Forss bas, Daniel Karlsson piano, orgel och synt, och Janne Robertsson trummor och slagverk.

* Gruppen har hyllats av publik och kritiker för album och konserter både på hemmaplan och ute i världen. De vann en Grammis för bästa jazzalbum 2002 för sitt självbetitlade debutalbum Oddjob och en Grammis 2014 för skivan Jazzoo i kategorin bästa barnalbum.

* Kvintetten framförde en stor del av musiken (komponerad av Matti Bye) till filmen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann 2013.

* Album: Oddjob (Amigo, 2002), Koyo (Amigo, 2004), Luma (Amigo, 2006), Sumo (ACT 2008), Clint (ACT, 2010), Jazzoo (Headspin, 2013), Live In Bremen (Headspin, 2014), Folk (Caprice, 2015)