OH YEAH ORCHESTRA Freedom of movement

OHYEAHORCHESTRAFreedomofmovement
Recenserad i OJ 6-11

OH YEAH ORCHESTRA
Freedom of movement

Spring sprang/Quicktime – Walking in circles – Böljande/Floating – Hurry up – Oh la la – Mirós – Skating in the park – Dom som klättrar på taken/Parkour – Maya – Dance in july – Luftskepp/Airborne.

Imogena IGCD 165/ Border/tid 57 min

Magnus Broo tp, Niclas Rydh tb  tuba, Lisen Rylander Löve ts  ss, Björn Almgren ts  ss, Petra Lundin cello, Tommy Kotter p, Ove Almgren elbas, Ebba Westerberg perc  berimbau, Martina
Almgren dr  sizzleboard  hang, Karin Burman vo.
Insp i Kungälv i november 2010.

Betyg 4: ••••

Martina Almgrens Oh Yeah Orchestra är en intressant företeelse i det nutida musiklivet. Det är en orkester med rika klanger och skickligt framförd rytmik. Orkestern har funnits sedan 2004 och denna cd är dess debutskiva. Elektriskt graverad på den finns musik som Martina Almgren komponerade på uppdrag till Swedish Jazz celebration 2009 i Göteborg.

Det första intrycket musiken ger är starka stråk av glädje som lyckan att hoppa hopprep vilket också på bild pryder cdns omslag. Ett intryck som också består under musikens gång. Som bonus finns en booklet med en engagerad text av Lars-Göran Ulander. Det fanns en tid då jazzmusikens orkestrar hade förbestämda sammansättningar. Givetvis då anpassat till västvärldens dansbanor. Något som sedan länge förändrats till något mer varierat och med raffinerade källor till en rikare klangvärld inom jazzidiomet.

En attraktiv klangvärld är också vad Martina Almgren bjuder nutida lyssnare, med musik som ömsint förs fram av den mycket skickliga musikantgruppen. En speciell klang medvetet tillkommen är användandet av Karin Burmans röst tillsammans med Niclas Rydhs tubaspel och Petra Lundins cello.

Ett rappt stycke benämnt Spring/språng inleder raden av fina melodier och stryker under det lättsamt hoppfulla intrycket. Lisen Rylander Löves tenorsaxsolon är kongenialt framförda med en vacker ton. Detsamma gäller kollegan Björn Almgrens solon.

Men solisterna är genomgående klart inspirerande av den färgrika musiken som Martina Almgren komponerat med Magnus Broos ettriga trumpetspel flödande över de maffiga klangerna. Nämnas måste också att Tommy Kotter grundligt med sitt fina pianospel befäster de intrikata men samtidigt raka harmoniflödena.

Leif Wigh