Owe Almgren & Sisters of Invention: Does The Beatles Nordic Noir + Owe Almgren/Åke Linton: Vancouver

 

Owe Almgren & Sisters Of Invention

Does The Beatles Nordic Noir

Oh Yeah Records (Border)

Owe Almgren b, voc, arrangemang, Karolina Almgren voc, s, vokalarrangemang, Malin Almgren dr, glückenspiel, perc.Insp. Svenska Grammofonstudion, Göteborg, 2016-2020.

Owe Almgren, Åke Linton

Vancouver

Oh Yeah Records (Border)

Owe Almgren b, Åke Linton soundscapes.Insp.Svenska Grammofonstudion, Göteborg samt miljöljud från olika platser i Göteborg 28-29 september 2020.

I JAZZ nr 1  # 2021, skrev undertecknad om den norska gruppen Rubber Soul Quartets feel good-tolkningar av några Beatles-låtar.

Den här gången gäller det den göteborgska jazzfamiljen Almgrens mer samtida, och inte alls lika insmickrande, arbete med samma låtkatalog. Tolkningar med en helt annan, mer nertonad och allvarsam, känsla.

Faktiskt bland de bästa jag hört. Jag vet inte vad som initierat projektet men utgår ifrån att pappa Owe och Sisters Of Invention-döttrarna Karolina och Malin delar en gemensam kärlek till Beatles. Det är i alla fall så det låter: som att alla bidrar med sina respektive personligheter i kärleksfulla tolkningar som leker med och förändrar de välbekanta låtkonstruktionerna utan att kärnan och känslan går förlorad.

En enda gång tappar de riktningen och omdömet – i en puttrigt souljazzigt version av I Feel Fine – men det kompenseras av att de till och med lyckas lyfta de tråkiga Beatles-låtarna (jo, det finns sådana) Come Together och Let It Be.

Owe Almgrens instrumentala arrangemang samverkar perfekt med Karolina Almgrens vokalarrangemang. Hennes svalt ljusa och intrikat mångfaldigade röst särskiljer låtarna från originalen på ett intressant sätt. Hon gör också fina inpass på saxofon, de hade kunnat vara fler, medan Malin Almgren jordar groovet med ett perfekt balanserat trumspel och finkänsligt slagverk.

Owe Almgren är väl ingen lysande sångare men hans instrumentala musikanteri, som ibland förvandlar elbasen till en gitarr, är genomgående suveränt. Funkigt i förgrunden, när så behövs, hela tiden känsligt understödjande och snyggt utfyllande.

Owe Almgren är också aktuell med sin tredje platta med solobas. Tillsammans med mästerlige ljudteknikern Åke Linton (e.s.t, Tonbruket m fl) kliver han ur sin comfort zone via sju spår som får betecknas som electronica snarare än jazz.

Lintons elektroniskt abstrakta ljudlandskap tjänar som utgångspunkt för elbas-improvisationer som undviker såväl melodik som rytmik men som åkallar det spöklika minnet av Jaco Pastorius desto mer.

Almgren och Linton skapar suggestiva katedraler av ljud men albumet som helhet hade gynnats av en dramaturgi som hjälpt lyssnaren med orienteringen och en större dynamisk variation.

Dan Backman

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.