På kontrabas: Joel Grip

JoelGripCERKNO

Under sina resor jorden runt fann improvisationsmusikern Joel Grip en trygghet i det osäkra. Men hans kärlek till kontrabasen är helgjuten.
– Jag älskar att vara kontrabasist. Jag gillar när det låter bop, bop.

 

Det var i Stockholm det började. Joel Grip gick jazzlinjen på Södra Latin, men han kände sig inte hemma där.

– Jag fick väldigt ont i magen inför jazz. Musik borde kunna vara något annat, tyckte jag. Men jag gick med pappa och lyssnade på jazz på Fasching varje måndag. Det var ofta Hector Bingert Latin Lover Big Band, säger Joel och ler brett.

Via folkhögskolan i Bollnäs bar det av till Baltimore i USA, där kontrabasisten Michael Formanek var lärare på Baltimore’s Peabody Conservatory.

– Michael Formanek hade gett ut en soloskiva (Am I Bothering You, 1998) som jag gick i gång på. Vi utväxlade ett antal mejl och sedan studerade jag för honom 2003-2005. Han var inte alls som en vanlig lärare. Vi spelade tillsammans. Men jag hade också mycket fria händer.

I Baltimore hittade han High Zero, en festival för experimentell improviserad musik. Där fanns också kollektivet Red Room.
– Jazz är liv, jazz är inte något som står i en bok. Och jazz är fortfarande folkmusik. Jag gillar det amerikanska sättet att undervisa.

Spelteknik är ett ämne som han är ambivalent inför.

– Tekniken kan ta över och då försvårar den. Tekniken kan bli en falsk trygghet, man kan komma undan musiken. Musik ska vara en fråga: Vad vill jag nu? Var är jag nu? Tidigare provade jag saker som inte var jag, och det blev fel.

Reste med basen

Efter studierna i Baltimore gav sig Joel ut på ett jordenrunt-äventyr – med kontrabasen i bagaget. Han tillbringade mycket tid i Ukraina, där han drev projekt med hemlösa barn.

– Jag gillar att jobba med barn, de måste få höra musik live.


Andra länder han besökte var Indien, Kina och Japan.


– Resorna lade grunden till det jag gör i dag. Jag testade mig själv, det kan jag se nu. Det var otroligt lärorika år. Genom att möta olika kulturer och befinna mig i olika situationer fann jag en trygghet i det osäkra. Jag tycker om att vara naken och ärlig.

Det handlade också om att utvecklas som musiker.

– Jag studerade musik genom att spela med folk. Jag mötte poeter, dansare och olika musiker.

Det där med att lyssna, det är viktigt både för Joel och hans ensemble Peeping Tom. Inte bara för deras egen del, utan även för lyssnarens.

– Vi har ett tätt sound, för att känna av varandra, vart vi är på väg. Då krävs det också mer av lyssnaren, som måste lyssna.

Peeping Tom bildades som trio i Paris 2007, där han slog sig ned efter resorna. Fransmännen Pierre-Antoine Badaroux, altsaxofon, och Antonin Gerbal, trummor, fanns med från början. Ganska omgående började de spela med influenser från bebop. Först 2009 kom den tyske trumpetaren Axel Dörner in i bandet.

– Vi bjöd in Axel Dörner till Hagenfesten. Först som gäst, sedan som permanent medlem, fortsätter Joel.

Joel har byggt upp Hagenfesten i Dala-Floda i Dalarna tillsammans med Sofia Jernberg, Niklas Barnö och Jens Linell. Festivalen är hans enda kvarvarande åtagande i Sverige, förutom det egna skivbolaget Umlaut Records, som också har verksamhet i Sverige.

En väg
Peeping Tom är den ensemble som han njuter mest av att spela med.

– Det finns oändliga möjligheter. Det är fri och improviserad jazz, men vi vet ändå att det bara finns en väg att gå, som det alltid är vid koncentrerat spel. Den enda vägen är överraskande, precis, skrämmande och okontrollerbar, men vi vet att vi kommer att hitta den.
Grunden i bebop påverkar riktningen.

– Vi har jättestor respekt för och kärlek till bebop, det är ingen parodi. Och det är musiken själv som är uppkäftig, det är inte vi.

De har namn på de improviserade stycken som de spelar, hämtade från standardrepertoaren. I Cerkno spelade de All of Me, Four Girls, Lover Man och I Got Rhythm.

– Det är ironi, man hör dem inte. Men de finns där, djupt begravda. Humorn finns där också, den är ett resultat av det vi gör. Folk känner fnisset, de blir lite nervösa, som om de tänker »Hjälp, nu vet jag inte alls vad som ska hända!« Jag skrattar till själv. Det är så ärligt, vi döljer ingenting.

Definitionen av vad som är improvisation och vad som är komposition är inte självklar när man pratar med Joel.

– Jag komponerar i stunden snarare än att jag improviserar. Jag känner mig inte som en regelrätt musiker, allt jag gör är att lyssna och det är just mitt öra som skapar musiken – det är en balansgång. Jag gillar när musiken snubblar, man måste rädda den.


Peeping Tom är på väg att göra en ny skiva.


– Det lutar åt att vi skriver musiken själva. Vi har bestämt hur vissa delar ska låta, men det finns gott om utrymme för improvisation. Improvisation, det är att spela med sina begränsningar, att tillåta sig vara begränsad.

Akustisk musik

Ensemblen går mot strömmen, om uttrycket tillåts, genom att man avstår från elförstärkta ljud.

– Vi spelar akustiskt, det ger 50-talskänsla. Vi »tjuvkopplar« till 50-talet genom att ha trummorna stämda som man gjorde förr, jag har sensträngar och vi fraserar och improviserar som de gjorde på 50-talet. Men vi är inte fast i vilka instrument som ska göra vad. Det är en väldigt tillåtande musik, seriös och naken.


Under konserten i Cerkno blev det traditionellt uppdelat, med trumpeten och saxofonen som dominerande improvisationsinstrument. Trummorna och basen hade solon, men de visade inte upp instrumentens hela register, som Axel och Pierre-Antoine satsade på.


– Jag älskar att vara kontrabasist, det är rytm och jag får vara solist. Jag gillar när det låter bop, bop. Vi var mycket nöjda med konserten i Cerkno. Ändå har vi inte spelat ihop sedan i augusti 2013.


Joel spelar ofta i Serbien, där han har hittat frijazzimprovisatören och violasten Szilard Mezei. De har en trio med pianisten Sten Sandell. Senast spelade de under Ring Ring-festivalen i maj i Belgrad.

Men konserterna i Sverige är inte lika många som i andra länder.
-Jag spelar ganska ofta med Niklas Barnös band Je suis! Och senast blev det en stor turné med Fire! Orchestra.

Text: Ann-Sofie Öman
Foto:
Nada Žgank/Cerkno Jazz Festival