Parker och Gershwin i goda händer

BentPersson_NisseSandstrom

Ibland har jazzmusiken sådan inverkan på mig, så att jag känner en stor eufori. När en konstellation bestående av toppskiktet inom svensk jazz dessutom synbart gillar varandra blir oftast resultatet utomordentligt. Detta gäng hade redan kamperat ihop någon vecka inför dagens battle och därvid slipat kanterna, så nu var de ´bare´ å åk´.


Förutseende personer inom gruppen hade enats om att Nisse Sandström var rätt man som konferencier. Man kan vara intressant eller rolig, men det skadar aldrig att blanda i lagom doser. Nu fanns ju dessutom kvällens clown på plats framför eller vid flygeln, och den stundtals slap-stick-artade showen när delvis nyskrivna, eller felaktigt insorterade, eller avsiktligt osorterade papper dök upp som plötsligt i Herr Fernströms hand. Att han som vanligt är en attraktion vid tangenterna, ser och hör vi, men dessutom har han ett intressant fotarbete vilket nog visar sig när man i framtiden river upp det golvparti som ligger under stolen.

Nisse har en känsla för viket stycke som passar bäst ihop med det föregående tycks det mig, och så kom det kanske in de låtar som passade in just då och några andra sköts det på till ett lämpligare tillfälle.

Charlie Parker hade gjort de två inledande styckena Billie’s Bounce och Anthropology som är bland hans tidigaste kompositioner, och som spelades av ”alla” på 40/50-talet som hade bopen som sitt idiom. Den första år en ”tolva”, ett gängse uttryck för en blues, och tvåan är en contrafact till Gershwins I Got Rhythm, vilket betyder att harmonierna är tagna därifrån, men försedda med en helt ny kostym.

Musiker med den mångåriga rutin som strös ut över den mycket stora publiken gjorde i hela denna repertoar allt för att visa vilken skicklighet och humor som bjöds på här.

Den ytterst välskräddade Mårten Lundgren visade hur välskräddade hans fraser vällde ut ur flygelhornet, ur trumpeten och ur strupen när det vid två tillfällen bjöds på sång. Under slutet av 90-talet ingick ynglingen Lundgren i Ronnie Gardiners Tivoliorkester under några år, och därefter har det fortsatt med en sång här och där. Det är lika proffsigt som spelet.

Här på Spångascenen gjorde Nisse ett litet nummer av något oväntat kommande som fick fart på Kjells Ferströms letande bland noterna. Den här melodin är så vackert uppbyggd, så jag tycker vi tar den nu. Men det var ju evergreens som alla kunde i stort, så inget av detta bromsade verksamheten speciellt. Jag satt vid detta tillfälle så att jag såg Kjelles ryggtavla och med armarna tidvis utbredda behärskade han flygeln till fullo och levererade ett supersvängigt spel som naturligtvis understöddes av basist och trummis i bästa form.

Jespers Kvibergs trumspel har jag väl värderat till fullo under lång tid nu, så här blev det ju sedvanligt en toppinsats. Jesper ska vara permanent medlem i OP3 numera. Under lång tid har det regelbundna trumarbetet i Fernströms stall skötts av trumclownen Gus Dahlberg från Västerås, som alltid gjorde helspexiga inpass med underfundiga mästerliga inprickningar, men Gus vilar upp efter sjukdom, och Jesper gick helhjärtat in med sitt eget mästerskap.

Att hela tillställningen var av toppkvalitet intygar

Nalle Nilson

NisseSandstrom_Nalle

NISSE SANDSTRÖM / MÅRTEN LUNDGREN KVINTETT

SPÅNGA FÖRSAMLINGSHEM, VÄRSTA ALLÉ 1

SÖNDAGEN 20/11 2011

Nisse Sandström ts, Mårten Lundgren tp, flh, vo, Kjell Fernström p, Arne Wilhelmson b, Jesper Kviberg tr.

LÅTLISTA

Billies Bounce (Parker)
Antropology ( -”- )
Line for Lions (Mulligan)
Indian Summer (V. Herbert)
How Deep Is The Ocean (I. Berlin)
Lady be Good (Gershwin)
But Not For Me ( -”- ) sång
They Say It´s Wonderful ( Berlin)
Tea Fo Two (Yumans)

You Do Something To Me (Porter)

Just Friends ( Klenner) sång