PER GÄRDIN Loos

PerGardin

Recenserad i OJ 3-13

 

PER GÄRDIN
Loos

Re: call I – Nan I – Nan II – Skox (for s.l.) – K IIa – K VI – K V – K VII – K VIII – K IX – K IIIb – Nan III – Re: call II – Dr Trana – Ibn
ibnmusik ibn 002/ibnmusik.n.nu/tid 51 min
Per Gärdin ss as.
Insp i Stockholm 23 nov och 3 dec 2011.
Betyg  3: •••

Per Gärdin är en Stockolmsmusiker som funnits med i olika improvisationssammanhang under många år. Längre tillbaka i ett samarbete vid EMS, Elektronmusikstudion i Stockholm.

På senare år har han spelat med musiker som Niklas Korsell, David Stackenäs och Lisa Ullén. Han har även tidigare medverkat i Total vibration, en grupp baserad i Spanien som spelat musik av Don Cherry. Ofta har Gärdin även spelat solosaxofon och på egna bolaget IBNmusik finns ytterligare ett album med soloimprovisationer, In situ, som kom 2010.

Och solospel på alt och sopransax är även det som bjuds på nya albumet Loos. På de två spår som heter Re: call I och II har Gärdin dubbat in ytterligare en saxofonstämma och på längsta spåret Dr trana finns något svagt elektroniskt brus i bakgrunden. Resten innehåller enbart en saxofon.  När det gäller solospel, speciellt på sopransax, är det svårt att inte associera till Steve Lacy som inspiriationskälla. Tankarna går också i den riktningen när den improvisation som heter skox är tillägnad S.L. Hälsningen gäller dock science-fiction författaren Stanislaw Lem. Så var det med den gissningen.

Gärdin är ändå först och främst sig själv och utforskar uppdykande infall med snabba tonföljder, där han hastigt letar fram några varianter på en idé och sedan går vidare till nästa. Så är till exempel alla de spår som heter K (k för kort, eller?) mellan 1 och 2 minuter långa och här är även tempot betydligt lägre i flera avsnitt. Lite paradoxalt, korta stycken som spelas långsamt. Men just den där hastigt uppmålade skissen känns som ett fruktbart arbetssätt. Avslutningen i ”K-serien”, K IIIb är en vacker och lyrisk vilopunkt jämfört med flera andra partier som är musikaliskt förtätade och kräver full koncentration av lyssnaren.

De tre stycken som heter Nan I-III spelas alla på altsax och här tar Gärdin sig lite mer tid att metodiskt utveckla några spelidéer, vilket kanske bidrar till att det blir något enklare att följa hans associationer.

Sammantaget är detta krävande musik, där man ändå efter en stunds lyssnande faller in i en märkligt rogivande och meditativ stämning. Intressant musik, skickligt genomförd och där Gärdins fokusering och totala koncentration imponerar.

Jan Strand