Peter och Fredrik – tillsammans igen med ny kvintett

Danemo_Lundin_fMikiAnagrius

Svenske trumslagaren Peter Danemo och danske saxofonisten Fredrik Lundin har gjort en skiva ihop igen, efter att ha haft samarbetet på is under tio år. Det började 1993, det tog paus, och det började om igen på Glenn Miller i januari 2010.

– Vi spelade in en dubbel-cd 1997, Music for dancers and dreamers, och sista spelningen med den kvartetten (som också innehöll Jacob Karlzon och Mattias Svensson) var år 2000, minns Peter. Sedan rörde Fredrik och jag oss musikaliskt åt olika håll. Fredrik gick mer mot groovig blues-baserad musik med sitt band Overdrive, medan jag rörde mig mer åt den friare musiken.

Men under ett nyårsfirande för ett par år sedan började Fredrik och Peter att prata om att spela ihop igen. En spelning på Glenn Miller i Stockholm bokades, och så var det bara att börja jobba.

Ur detta föddes den nuvarande kvintetten, med musiker ur tre generationer. Men just det var ingen tanke från början.

– Vi började prata om olika musiker som vi tyckte om och som vi trodde att vi skulle kunna fungera bra med. I en sådan diskussion utgår man ju mycket från vilket sound och vilket temperament musikerna står för, hur det skulle kunna klinga tillsammans.

– Sedan insåg vi att vi hade satt ihop en kvintett med stort åldersspann: Jan Allan i den seniora divisionen, Christian Spering, Fredrik och Peter i mellanåldern, samt Jonas Östholm som företrädare för den yngre generationen.

Danemo_Lundin_Kvintett_fMikiAnagrius

– Det slog oss också att det numera är ganska ovanligt med orkestrar där man spelar över generationsgränserna. När Fredrik och jag började var det ju så det gick till, man spelade tillsammans och de yngre lärde av de äldre. Men detta är inte lika vanligt nu.

– Varför har det blivit så?

– En anledning är nog att de många jazzutbildningarna har blivit en allt viktigare mötesplats för unga musiker. Där möter man förstås mest jämnåriga, man bygger kontaktnät och bildar band. Jag känner att det är viktigt, viktigare nu än då, för unga musiker att gå en utbildning. Annars blir det svårare att möta likasinnade.

– Därmed inte sagt att det var ”bättre förr”, men det var definitivt annorlunda! När jag gick musikhögskolan 1984 var det en självklarhet att söka sig utanför skolans värld, som var så liten jämfört med musiklivet i stort. Det var långt ifrån alla av mina musikerkollegor som gick någon musikutbildning.

Peter tar bandkollegan Fredrik Lundin som exempel:

– Fredrik har ingen formell musikutbildning, utan har lärt sig genom att jamma och spela med andra.

Men nu är det ovanligare att inte gå någon musikalisk utbildning alls.

– Alla musiker vill förr eller senare, en del tidigare än andra, söka sig utanför sitt kontaktnät. Så i slutändan kanske skillnaden inte är så stor, vägen dit ser bara lite annorlunda ut nu jämfört med då.

Spelningen på Glenn Miller gav inspiration för ett fortsatt samarbete, konstaterar Peter.

– Vi byggde vidare på erfarenheterna från Miller-spelningen och tänkte på hur det hade låtit och fungerat. Utifrån det kom att antal kompositioner som vi spelade in i november förra året och som sedan blev till Nat.

lundin-danemo-kvintett-nat

– Utgångspunkten var att det skulle finnas tydliga melodier i låtarna, men inte nödvändigtvis att det skulle vara världens drag och energi. Vi ville hellre utforska de återhållna energierna, som ligger och lurar under ytan. Det finns en spänning, trots att vi inte talar med stora bokstäver hela tiden. Eller kanske just därför. Det var vår tanke, och sedan var det bara att låta det ske och hoppas att man får till det.

Smålandsposten talar om ”… tillbakalutat soft jazz av stor komplexitet …”, Sydsvenskan noterar att ”Den här helakustiska satsningen med originallåtar lutar över åt det coola hållet och styrs med stor lyhördhet” medan DN hör ”… öppningar åt såväl groovig hard bop som nordisk klang och eftertänksam melankoli”.

– Det verkar på recensenterna som att ni fick till det?

– Ja, vi är väldigt glada och stolta över reaktionerna. Det är tydligt att vi har fått alla medverkande att känna sig bekväma, och det är det inte alltid man lyckas med. Även om man har de ädlaste intentioner så vet man aldrig hur det blir i slutänden.

– Blir det någon fortsättning?

– Kvintetten ska spela på Kopasetics jazzfestival i oktober, sedan har vi en turnéperiod nästa vår. Vi håller på att boka upp den, och det blir spelningar i Sverige och Danmark.

Just nu jobbar Peter Danemo med sitt stora projekt Danemore, där han dragit in många människor som spelar i olika konstellationer.

– Det är ett stort cd-projekt med många olika ensembler där jag skrivit musik för varierande sättningar. Inspelningarna är klara, men nu ska allt sys ihop till en trippel-cd som ska ges ut på Kopasetic i höst.

 

Olle Hernegren