Pianisten Kjetil Mulelid på Sverigeturné

 

Foto: Jenny Berger Myhre

Pianisten och kompositören Kjetil Mulelid (född 1991) från Hurdal, Norge har etablerat sig som en stark röst bland Norges unga innovativa artister genom sin personliga mix av jazz, psalmer och fri improvisation. Efter att ha avslutat sina studier på ”Jazzlinja” i Trondheim, har han genomfört konserter och turnerar med sin egen musik och sina olika projekt i stora delar av Europa och Japan.
Bakom sig har han två tidigare trioutgivningar på norska etiketten Rune Grammofon, debutplattan Not Nearly Enough to Buy a House som gavs ut 2017, och uppföljaren What You Thought Was Home som kom två år senare. Trions debutalbum utsågs till Best of the year av den brittiska radiokanalen Jazz FM.

Förutom trioplattorna, har Mulelid släppt en rad fint mottagna album med sina bandprojekt Wako och Kjemilie, och han har spelat och arbetat med etablerade musiker som Arve Henriksen, Jason Moran, Barry Guy och Trygve Seim.
2021 utmärkte han som solopianist med albumet Piano, som hade release på Rune Grammofon som blev etikettens första solopianoalbum. Paralleller har dragits med Keith Jarretts stora ECM-soloalbum Facing You och Köln Concert.

Mullelid kommer spela ett antal solokonserter och triogig med sin trio på olika håll i Sverige och i Finland under den närmsta tiden. Konserterna har möjliggjorts tack vare stöd från Statens Kulturråd och ett samarbete mellan de nordiska jazzriksförbunden.

-Inledningsvis så var jag tveksam till att spela in ett soloalbum. Jag kände att det är en sådan tung tradition att engagera sig i. Fram till dess hade jag bara spelat några solokonserter. Men när pandemin drog igång förra året började jag jobba med ett seriöst solomaterial och inom tre-fyra månader hade jag ett ganska stor repertoar som jag ville spela in. Det resulterade i många solokonserter i våras och i vintras runt om i Norge berättar Mulelid.

Hur skiljer sig din roll som soloartist från rollen i trion?
-Den stora skillnaden är att jag har mer utrymme att göra vad jag vill , mer spontant gå åt andra håll än vad jag skulle gjort i en bandformation då man gärna går i specifika riktningar. Detta är också den stora utmaningen med att spela solo – att du inte har någon som hjälper dig och ger dig nya idéer längs vägen och drar interaktionen i nya riktningar. Om man inte har den bästa dagen, bara detta kan vara mycket utmanande i en livesituation ..Lyckligtvis har jag inte upplevt så mycket av det ännu. I solorollen har jag fått möjlighet att undersöka pianots alla möjligheter och hur detta kan användas på ett separat sätt i betydligt större utsträckning än vad jag har möjlighet i trion.

Hur mycket av det du spelar är komponerat kontra improviserat? Vad är viktigt för dig när du improviserar, känner du en närhet till båda rytmen och melodin när du skapar dina stycken?
-En av de mest viktiga för mig i improvisation är att berätta historier. Jag vill att varje sång ska vara en liten historia, där min improvisation är små avvikelser till berättelserna i låten. Det finns mycket improvisation i mitt spel och ofta kan jag gå i helt nya riktningar på låtarna live. Men jag är mycket förtjust i mina låtar och det finns många av de teman som jag spelar nästan samma sak varje gång innan jag går vidare. Samtidigt är det några av mina låtar som jag kan spela mycket fragmenterade, och nästan lite Konitz-inspirerat i förhållande till att jag lätt går vidare i improvisationen innan låten faktiskt spelas. Jag ser ingen orsak att begränsa sig. Mina låtar är ofta utgångspunkten för improvisationer – en skiss eller en ram för där jag kan röra mig i berättelserna och i improvisationen – och ramarna förändras hela tiden i förhållande till tid, plats och rum.
Inspirationskällor? Hör drag av både Esbjörn Svensson och Jan Johansson i din estetik. Känner du att du hittat din musikaliska röst?
-Ja, de är alla stora förebilder. Jag upptäckte Esbjörn bara några veckor efter hans tragiska bortgång, och jag blev otroligt ledsen när jag insåg det. Jag har aldrig hört honom live. Han betydde mycket för mig i min ungdom och för min entré till jazzpiano. Keith Jarrett och Jan Johansson är uppenbara inspiratörer för mig. Solona, tonspråket och flödet i Jarretts improvisationer är fantastiska och jag är ett stort fan av Johanssons arbete med folkmelodier – något jag själv inspirerats av. Bobo Stenson är en annan stor förebild för mig, vilken pianist! Senaste gången jag hörde honom var på Jon Christensens begravning. Det var starkt! Det finns så många fantastiska pianister: Delbecq, Taborn, Hernandez,Balke, Maestro, Kannegaard, Mehldau, Wiik, Wallumrød etc … Min bror presenterade mig för Nick Drake och Radiohead när jag var cirka 12 år,  sedan dess har jag aldrig tröttnat på deras musik. Jag är annars otroligt förtjust i att gå promenader i naturen, och det här betyder mycket för min inspiration. Mycket av min musik är väldigt filmisk och jag ser ofta för mig scener, landskap eller en händelse i min musik. Det kanske vad jag upplever i livet, alla bilder och berättelser som är min egen röst – jag känner åtminstone att jag har fått reda på vilken typ av musik jag vill spela här och nu, och förhoppningsvis är jag inte färdigformad!

Vilket material kommer du att spela under din turné?
-Jag spelar bara tre solokonserter i höst: Paris, Tallinn och i St. Peterskyrkan i Stockholm (28/9). Annars spelar jag ganska mycket med min pianotrio, där den första konserten var 21/9 på Montmartre jazzklubb i Köpenhamn, och sedan på Eskilstuna jazzklubb. Materialet på solokonserten kommer att vara mycket från mitt senaste album, Piano, eftersom jag inte gör det har spelat den här musiken utanför Norge än. På trioturnén blir det mycket nytt material. Vi har nyligen spelat in vårt tredje album, så det är kul att spela den här musiken live. Förmodligen spelar vi också material från våra tidigare plattor.

Vad har du för framtidsplaner?

-Jag kommer att spela mycket med min pianotrio. I Sverige spelar vi i Eskilstuna, därefter spelar vi på några festivaler i Finland, flera konserter igen i Sverige som Strängnäs, Halmstad och Göteborg. Vi har som sagt nyligen spelat in ett nytt album med min pianotrio,  så den kommer förhoppningsvis ut nästa år. Snart är vi i studion med min kvartett Wako och spelar in vår sjätte album. På vårt tidigare album gästade bl.a. Jonas Kullhammar och Arve Henriksen men vår nästa skiva blir en ren kvartettskiva med akustisk känsla. Kanske kommer det ett nytt soloalbum så småningom också. Jag har åtminstone planer för många fler solokonserter för nästa år och skriver mycket ny musik.

Spelschema:
22/9 Eskilstuna Jazzklubb
23/9 Kulturhuset Multeum, Strängnäs
24/9 Salo Jazz Festival i Finland
25/9 Porvo Jazz Festival i Finland
28/9 S:t Peters kyrka i Stockholm (biljetter via skaiv.se)
29/9 Halmstad Jazzklubb
30/9 Nefertiti på Valand i Göteborg

Patrik Sandberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.