CPH2013: Pierre Dørge – från kakafoni till hjärtskärande vackert.

PierreDorge 2 fotoPWiken

Sällan har det väl ekat av sådana här märkliga tongångar bland de ståtliga lindarna i Kongens Have i hjärtat av Köpenhamn.

 

Festivalen är inne på sin femte dag och vi har sällskap av några hundra fans som halvligger på den vidsträckta kungliga gräsmattan och vi låter oss alla översköljas av hetta från två håll: Brännande sommarsol och Pierre Dørges New Jungle Orchestra, efter en promenad genom byen där vi utsatts för allehanda frestelser på vägen, otaliga äro gatumusikanterna, trad, swing och blues – you name it – uppehåller vandringen en god stund upp till huvudmålet: Dørge och hans band.

Bandet inleder med ”Stranger than Jim Jarmusch” (författaren) innehållande djungelbandets alla typiska kännetecken: atonala tongångar, blåsare som tar sig friheter mitt i det kollektiva samspelet, tvärtemot det skrivna arret (eller så är det meningen, det blir man aldig klok på), vildsinta toner, alltihopa över ett stadigt och offensivt svängigt komp.

PierreDorge 1 fotoPWiken

Detta är ett slags organiserat vansinne med Dørge som förste häxmästare och organisatör. Och mitt i alltihop: Hjärtskärande vackra klanger! Och Pierre håller styr på trumpetare, saxar, trombonist med sin gitarr men utbrister stundvis i ett närmast hysterikt armviftande, som skall föreställa dirigering..

Det är alltid en upplevelse att få ta del av djungelbandets exotiska excesser, men så urartar det: Sista nummert blir en kakafoni av oväsen, okänsligt och onjutbart för lyssnaren, som om Pierre vill testa publikens tålamod,det drar ner helhetsintrycket. Synd på en annars så givande eftermiddag.

Men för att vara diplomatisk man väl säga att Dörges musik lämnar ingen människa oberörd.

Text och bild: Per Wikén

 

Pierre Dørge New Jungle Orchestra

 

Copenhagen jazzfestival 9/7