Plunge with Bobo Stenson – Origo


Recension från OJ 4 – 2009

Bobo Stenson förknippas numera med eterisk triomusik i ECMs namn – men det är faktiskt inte hela sanningen. I våras hörde jag honom till exempel spela boprelaterat med Rune Carlssons kvartett och på 2007 års sensationella arkeologiska fynd, cdn Mirrors, skapade Stenson lycksalig groovejazz med Lars Färnlöfs 70-talsgrupp Sansara.
På den just utkomna skivan Origo, spelar han fri musik tillsammans med Malmötrion Plunge. Även här är pianospelet makalöst.
De nio spåren på Origo är alla komponerade i stunden, men de känns överraskande ofta genomtänkta och faktiskt planerade, som den nitton minuter långa och närmast episka Metamorphing. Gruppen tar tid på sig, naglar sig fast vid låtarnas specifika stämning, och bearbetar uppslagen metodiskt. När det är som bäst – och då tänker jag exempelvis på den inledande Alea iacta est – är detta improvisationsmusik av hög klass.
Andreas Anderssons saxofonspel är befriat från cirkuskonster; särskilt på barytonsaxofonen spelar han med en återhållen auktoritet.
Peter Nilssons trumspel är mångskiftande och i ständig rörelse, medan Mattias Hjorts basspel inte alltid behandlats väl vid mixerbordet.

Alea iacta est – Clement – Brief excursion – Origo – Giordaniesque – Metamorphing – Wee farewell

Kopasetic KOPCD 025/CDA, tid 57 min
Anders Andersson alts bars, Bobo Stenson p,
Mattias Hjort b, Peter Nilsson dr. Insp i Malmö, 11 december 2008.