PRYLF – Kind of Green


Recenserad i OJ 2-10

PRYLF
Kind of green

Prylfsong – Autumn leaves – Invitation – Lullaby of Birdland – Body & soul – All of me – Somewhere of the rainbow – 14/2 – My funny valentine.

Boogiepost BPCD009,/distr Naxos 47 min.

Linnea Henriksson voc, Anton Toorell g, Felix Martinz vib, Patrik Grundström b, Raeel Raissi dr.
Insp i Karlstad 2009

•••••

Det här liknar inte Miles Davis’ Kind of blue, som det ironiskt (?) anspelas på i skivtiteln Kind of green. Inte någonstans. Det liknar snarare Miles senare och helt annorlunda
Bitches brew. Men inte heller det är en rättvis liknelse. Nej, det här är något helt annorlunda, något som jag aldrig tidigare stött på i jazzsammanhang. Och det här är jazz som alla gånger behövs, jazz som visar att Sverige, musikaliskt, är i god form. Prylf tar sig an standards på det mest innovativa sätt. Klassiker som All of me, Body & soul och Autumn leaves lindas musikaliskt in med hårda ljudmattor.

Gitarristen Anton Toorell skapar ett slags riffigare Sonic Youth-sound och Linnea Henriksson är som en livlig blandning mellan Björk och Billie Holiday. Då de ovannämnda låtarna doftar förlösande noiserock är Lullaby of birdland lugnare, men även den utvecklas – efter ett intressant mellanspel – till en filmisk maffighet som är svår att inte få rysningar av. I Somewhere over the rainbow sammanfogas ett lekfullt vibrafonspel med en uppsluppen Henriksson. Och det är framförallt lekfullheten och nonchalansen mot normer som gör Prylf så otroligt bra. Det finns många exempel på inblandning av andra genrer i jazzen. Men Prylf mixar extra tydligt, och spränger det latent vedertagna.

Prylf är både kul, viktigt och bra. Det doftar genombrott!

Leonard Goldberg