Radiojazzgruppen firade 50 år

Lennart Åberg ts, Jonas Kullhammar ts, Per ”Ruskträsk” Johansson as, Fredrik Lindborg bars, Petter Carlson vhrn, Karin Hammar tb, Kristoffer Siggstedt btb, Jan Allan, Patrik Skogh, Karl Olandersson tp, Mattias Ståhl vib, Christian Spering b, Peter Danemo dr. Gäster: Bosse Broberg tp, Rita Marcotulli p, Georg Riedel.
Uppsala Konsert & Kongress, 11 december 2016.

Det är få saker jag saknar så mycket som Radiojazzgruppen, bildad i slutet av 60-talet men sedan länge nedlagd, skamligt nog. Vilken ynnest att ha fått uppleva konserter med gäster som George Russell, Michael Gibbs, Bill Holman, Carla Bley och Chris McGregor. Gil Evans missade jag men han framträdde med Radiojazzgruppen förstås, och Oliver Nelson sägs ha varit kontrakterad för en konsert när han avled 1975. Det säger något om Radiojazzgruppens ambitionsnivå.

Efter några år med Arne Domnérus tog Lennart Åberg över ledarskapet för Radiojazzgruppen och han har – då och då, och högst tillfälligt –  lyckats blåsa liv i det icke-existerande bandet. Förra året gällde det musik som Carla Bley ursprungligen framförde med gruppen 1978. I år var temat: Radiojazzgruppen – 50 år.

Konsertens första del innebar en djupdykning i orkesterns 60-tal – mer specifikt, musik av Georg Riedel och Jan Johansson. Riedel ledde själv bandet i ett par excellenta sviter, däribland en som var byggd kring årstiderna. Jan Johanssons snille speglades i några underbara stycken, som alla behållit sin fulla fräschör.

Efter paus spelades musik från senare perioder, främst kompositioner av Kenny Wheeler, men också en av Carla Bley, ett fint, nyskrivet stycke av Maggi Olin, och som avslutning Åbergs egen svängiga Amarone.

Genomgående stark musik och med solister av högsta klass: från Jan Allan, som var med i orkesterns begynnelse, till yngre musiker som Mattias Ståhl, Karin Hammar och Karl Olandersson. Men det går ändå inte att komma ifrån att gästande italienskan Rita Marcotulli utmärkte sig med ett häpnadsväckande pianospel –  personligt och ekvilibristiskt. Vilken musiker hon är.

En härlig konsert, men jag har ändå några synpunkter. För det första: Musik av enbart Kenny Wheeler och Carla Bley gav en alltför snäv bild av Radiojazzgruppens historia; fler utländska arrangörer hade kunnat presenteras, tycker jag. För det andra: Radiojazzgruppens grundare Bosse Broberg gästade helt kort, spelade ett uttrycksfullt solo, lade sedan trumpeten i väskan, tackade för sig och lämnade scenen utan ett ord. Det kändes snopet. Och för det tredje: Den beundransvärde Lennart Åberg kunde mer noga ha tänkt igenom hur kvällens program skulle presenteras, nu blev det mest ett trivsamt mellansnack utan någon särskild riktning. Man kan inte utgå från att publiken har någon större kännedom om Radiojazzgruppen. Här hade det funnits utrymme att rama in musiken med kort, intressant information om orkestern, hur den utvecklades genom åren, dess betydelse för jazzlivet i Sverige och förstås om arrangörerna som skrivit för Radiojazzgruppen genom åren.

Jörgen Östberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.