Rapport om: Goran Kajfes Subtropic Arkestra, Je Suis!, LaGaylia & Hal Frazier med Jan Lundgren Trio, Seun Kuti & Egypt 80, Ann Sofi Söderqvist Jazz Orchestra, Rasmus Faber & Rafa Orchestra med Emily McEwan och Simone Moreno och Zap Mama!

Kajfes_HP

Trumpetaren Goran Kajfes kom till Skansen med sin nya gruppkonstellation The Subtropic Arkestra. Materialet som presenterades var hämtat ur Kajfes nya Grammisnominerade dubbelalbum X/Y.

Ena halvan extrovert, experimentell och mångsidig, den andra halvan mer minimalistisk och sökande. På Galejans intima scen blev X:et – det extroverta – det konserten fokuserade på. Redan öppningsnumret satte en odefinierbar, hypnotisk, suggestiv ton som präglade den timslånga konserten. Med sig på scenen hade Kajfes blåsarna Per ”Ruskträsk” och Per ”Texas” Johansson, Jesper Nordenström orgel, Johan Bertling bas, Andreas Söderström gitarr och Johan Holmegard (Dungen) bakom trummorna.

Kajfes musikaliska vision är inspirerad av 60- och70-talsjazz, psykedelia och världsmusik. De svenska 70-talsgrupperna Oriental Wind och Christer Bothéns Bolon Bata förs till tankarna, liksom Sun Ra och Don Cherry. Det är lätt att sugas med i detta avväpnande, medryckande, hårda sväng som växer successivt under orkesterns spelning. I detta band är Kajfes inte den enda lysande stjärnan utan han infogar sig i det hypermusikaliska och kreativa kollektivet; denna formmedvetenhet är gruppens signum. Bäst är det i de unisona blåspartierna och när Nordenström fullkomligt går lös på sin elorgel – något som kan liknas vid Ray Manzareks orgelorgier med The Doors.

På samma scen huserade gruppen Je Suis! Sextetten består av förra årets Sthlm Jazz-pristagare trumpetaren Niklas Barnö, Joel Grip bas, Marcelo Gabard Pazos sax, Mats Äleklint trombon, Magnus Vikberg trummor och Alexander Zethson piano. Gruppen är djupt rotad i 60-talets europeiska fria jazzscen och bjöd på ett dynamiskt set med musik i ständig förändring. Den rörde sig energiskt från sökande dissonanser genom intrikata, finurliga teman till vildsint, punkigt kaos. Det kreativa, kollektiva uttrycket är nyckeln till Je Suis! lyckade koncept. Låttitlar som Odjuret! Odjuret!, Östermalm, Varför får jag ingen kaka till kaffet din jävel?! säger kanske en hel del om denna trendlösa, avantgardistiska sextetts charm… Spelningen med Je Suis! ägde rum tidigt på dagen och alltför få hade i det kylslagna regnet tagit sig ner till Galejan för att lyssna till svensk jazz av idag.

På Sollidenscenen uppträdde Jan Lundgren trio med Mattias Svensson bas & Zoltan Csörsz Jr trummor.Bandet förstärktes av Andy Pfeiler på gitarr och en av Sveriges mest folkkära soul- och jazzsångerskor, LaGaylia Frazier med hennes pappa Hal Frazier som gäst. Temat var Soul Meets Jazz. Låtar som ”What´s going on”, ”Lullaby of Birdland”, ”On green dolphin street”och ”My favourite things”tolkades med skiftande kvalitet. Varken Hal eller LaGaylia behärskar jazzens hela tonspråk; LaGaylia var mer hemma i soulsångerna men de gjorde tillsammans en habil version av ”My favourite things”. Lundgren själv spelade finstämt och kom bäst till sin rätt i egna trions upptemponummer ”Computer Liebe” från albumet ”European Standards”.

Frazier_HP

Vinnaren av 2010 års Jan Johansson-pris, tillika mottagaren av Jazzkatten för årets kompositör 2010, trumpetaren Ann-Sofi Söderqvist är en av Sveriges första kvinnliga trumpetare. Hon är också en originell kompositör med över 30 års erfarenhet inom jazzen. Hennes stjärnspäckade, 19 man starka storband bjöd på gränsöverskridande storbandsjazz av bästa märke med tilltalande kompositioner och färgsprakande arrangemang.

Ann-SofiSoderqvist_HP

Fela Kutis yngste son, altsaxofonisten och sångaren Seun fyllde Sollidenscenen med tunga, medryckande, dansanta rytmer och jazzigt afrobeat. Hans nyutgivna skiva är producerad av ingen mindre än Brian Eno. Seun har numera axlat ansvaret för pappans orkester Egypt 80 som spelat tillsammans i över 20 år. Felas klassiker ”Water no get enemy” blev konsertens höjdpunkt: bandets sex starka blåsare fick stretcha ut ordentligt. Monotonin och enformigheten i de långa låtarna sänkte dock helhetsintrycket något.

Marie_Daulne_ZapMama_HP

Gruppen Zap Mama, under musikalisk ledning av karismatiska kongolesisk-belgiska sångerskan och röstkonstnärinnan Marie Daulne, har sedan tidigt 90-tal trollbundit lyssnarna med sin världsomspännande musikmix. Spelningen under Sthlm Jazz skiftar i karaktär och rymmer de flesta musikaliska stilarterna. Daulne har ett enormt röstomfång och det skulle vara spännande att höra henne i ett mer renodlat jazzsammanhang. Sabine Kabongo, tidigare medlem i gruppen, var ju som bekant med i Joe Zawinul Syndicate under många år.

Avslutningskonserten på Galejan gick i den moderna jazzens och klubbmusikens tecken. Musikern och producenten Rasmus Farber gästades av jazzsångerskan Emily McEwan och brasilianska sångerskan Simone Moreno. Konserten blev häpnadsväckande lyckad och innehöll allt ifrån fusion, jazzfunk och kubansk salsa till brassejazz av högsta snitt.

Patrik Sandberg