Sthlm Jazz Festival: Reeves och Wilson färgstarka vokalister

Två av festivalens kanske största affischnamn, tillika de två främsta av de nu levande jazzvokalisterna, Dianne Reeves och Cassandra Wilson, gav var sin färgstark konsert på Konserthuset.

 
Efter en drygt 30-årig karriär och snart 20 skivor i eget namn är Reeves starkare än någonsin. Hon behärskar alla nyanser och oktavlägen galant och hennes sammetslena, magnifika stämma rymmer lika delar jazz, soul och r&b. Fyrfaldigt

Grammybelönade Reeves – hon är den enda artist som vunnit Grammy för tre skivor i rad, den fjärde fick hon för soundtracket till George Clooneys film Goodnight, and Good Luck – var på strålande humör denna söndagseftermiddag. På scenen log hon lite försynt och antydde att klockan lika gärna kunde varit fyra på morgonen, ”det tillhör verkligen inte vanligheterna att jag uppträder så här tidigt på dagen…”

Konserten ingick i en pågående promotionsturné för kommande albumet Beautiful Life, där bl a Esperanza Spalding och Gregory Porter, förra årets stjärna på Stockholm Jazz, gästar. Skivan är dessutom producerad av Terri Lyne Carrington som även hon spelade på festivalen förra året.

Från första till sista tonen höll Reeves och hennes kvartett åhörarna i ett tight grepp. Reeves har hunnit bli 56 år men hennes stämband känns fräschare än någonsin. Scatsången är kanske hennes mest karaktäristiska kännetecken men denna gång var hon ovanligt sparsam med sin scatteknik.

Reeves mångåriga samarbetspartners, parhästarna pianisten Peter Martin och brasilianska gitarristen Romero Lubambo, gav spelningen ett extra lyft med flinka och läckra inpass. Reeves personliga tolkning av Stormy Weather blev oförglömlig, likaså det fantastiska samspelet i duetten med Lubamao i Our Love Is Here To Stay och i den afrokubanskdoftande, nakna Tango.

Den raffinerade covern av Fleetwood Macs Dream och en själfull tolkning av Bob Marleys Waiting In Vain var andra nummer som lyste starkt. OJ fick en intressant pratstund med Ms Reeves efter konserten då hon berättade mer om nya skivan – håll utkik, intervjun publiceras inom kort.

Karismatiska Mississippisångerskan Cassandra Wilson har under sin framgångsrika karriär utforskat många musikaliska marker. På Konserthuset uppträdde hon med gruppen Harriet Tubman som består av Melvin Gibbs bas, JT Lewis trummor och Brandon Ross gitarr. Gruppnamnet härstammar från Harriet ”Black Moses” Tubman som var en förrymd slav och en förkämpe för kvinnors rättigheter och slaveriets avskaffande.

Det politiska budskapet präglade tydligt låtvalet under konserten. En böljande, skön mix av jazz och Delta-blues dominerade; i den M-Base-influerade musiken kunde skönjas lika delar Charley Patton, Jimi Hendrix och John Coltrane.

Wilsons rökiga altstämma och smidiga frasering – som är hennes signum – passade perfekt in i denna inramning. Hennes känsloladdade, subtila tolkning av Billie Holidays Strange Fruit var gripande. Wilson besitter en enorm tonsäkerhet och slående sensualitet, vilket hon visade i George Harrisons Tomorrow Never Knows från Beatles Revolver-platta.

Bäst var hon när hon närmast viskade fram tonerna, som i två andra av konsertens höjdpunkter, Bow Legged Man och Taller. På köpet fick publiken en intressant historielektion av basisten Melvin Gibbs. Med intressanta mellansnack guidade han oss genom showen och vi fick lära oss t ex att banjon faktiskt kommer från Afrika.

Helhetsintrycket av konserten stördes dock lite av att Konserthusscenen kändes för stor för den nyans- och detaljrika, intima låtskatt som Wilson med band levererade.

Patrik Sandberg

Stockholm Jazz, 18 – 20 oktober, 2013.

Dianne Reeves (Dianne Reeves voc,Reginald Veal b,elb, Peter Martin p,keyb, Romero Lubambo g, Terreon Gully dr,perc)

Harriet Tubman feat. Cassandra Wilson presents Black Sun (Cassandra Wilson voc, Melvin Gibbs elb, JT Lewis dr, Brandon Ross g,voc, banjo).