RICHARD GALLIANO Nino Rota

RichardGallianoNinoRota

Recenserad i OJ 1-12

RICHARD GALLIANO
Nino Rota

Waltz – Tema – Temi – I tre suonatori – La processione – La passerella d’addio – Solitudine di Gelsomina – Il Circo Giraffa – Il matto sul filo – Love theme – Gelsomina – Tema – Zampanò e la vedova – La partenza del convento – Addio del matto – Temi – Rosa Avrata – Le manine di primavera – Tema – Nino

Deutsche Grammophone 476 4615/Universal/tid 62 min.

Richard Galliano accordion, trb, John Surman ss, cl, Dave Douglas trp, Boris Kozlov b, Clarence Penn dr.
Insp i Frankrike 3 – 9/1 2011.

   Betyg 5: •••••

En riktigt fin pärla är denna skiva med Nino Rotas filmmusik. På Ystads Jazzfestival 2011 blev jag förvarnad om att det kommer en skiva med denna grupp, som gjorde stor succé på den sista nattens konsert. Verkligen underhållande blir Nino Rota i Gallianogängets tappning. Denna version av filmmusiken, blir till och med mer spännande, vackrare och uttrycksfullare än ljudbanden från filmerna.

Läckert och aptitligt serveras musiken ur Francis Ford Coppolas Gudfadern, Federico Fellinis Amarcord, La strada,  samt La Dolce vita i äkta bebop-stuk. Med lite fantasi kan man uppleva skivan som en tågresa, där tåget stannar vid stationer, vilka är de olika filmerna. Det blir en innehållsrik och omväxlande resa med uppehåll vid stationerna där solisterna bjuder på improvisation med uttrycksmedel vi sällan upplever.

Inledningsvis bjuder Galliano på utsökt trombonspel och vi kommer i rätt stämning omgående med Waltz från Gudfadern. På konserten var det Dave Douglas, med sin trumpet, som inledde. Inte dåligt det heller. Han korades nyligen till årets trumpetare i Down Beat. John Surman med sopransax och klarinett smälter bra in i gänget och är väl förtrogen med sin kapellmästares speciella tolkningar. Kompet med basisten Boris Kozlov och trummisen Clarence Penn är som stöpta i samma form liksom de övriga musikanterna.

I skivans fina konvolut kan man läsa om hur Galliano (född 1950) som barn fick en känslomässig chock när han såg La Strada på den lokala biografen i Nice. Filmens tema har ”följt mig hela livet”, som Galliano uttrycker det.Slutstationen på denna musikaliska resa blir Gallianos egen komposition Nino i äkta Rota-anda.

Lasse Seger