Meny
En kejsare på det Kongelige är legenden Sonny Rollins när han kommer linkande krumryggig, iförd sin klassiska knallröda sidenskjorta, in på scenen med sina medmusikanter. Det lätt igenkänniga personliga soundet får vi i två timmar njuta av. Publiken är stormförtjust – jublar och visslar högljutt. Det är ju 15 år sedan Sonny Rollins spelade i Köpenhamn och många har sett fram mot det här besöket. Biljetterna gick åt som smör i solsken.
Sonny Rollins komponerar och turnerar mestadels, så det blir ännu ej tid för de efterfrågade memoarerna. ”Nogle mennesker sidder på et plejehjem, når de är 80. Andre står på en scene og trykker av med den kraft, der synes naturstridig ”säger kulturborgmästare Pia Allerslev, när publiken samt mäster välkomnas och festivalen är invigd.
Rollins har sin hårdhet, kraft och spännande ton kvar liksom sin musikaliska underhållningsförmåga. Den trådlösa mikrofonen på tenorsaxofonen ger honom frihet att vara rörlig på scenen och ge sina medmusikanter uppmuntrande blickar.
Gitarristen Peter Bernstein levererar långa, briljanta solon i Rollins-anda och får stort utrymme, till skillnad från basisten Bob Cranshav som är mera diskret. Någon St.Thomas får vi inte, men Don’t stop the Carnival, och då blir det grymt sväng på Sammy Figueroas percussion och Kobie Watkins trummor. Ellingtons In a sentimental mood och Irving Berlins They say it´s wonderful i äkta Rollinstappningar gör mig lycklig.
Med symbolisk stolthet lyfter Sonny Rollins sin knutna näve, så visst känns han igen.
Text & foto: Lasse Seger
Sonny Rollins (US) konsert på Det Kongelige Teater, Gamle Scen 3 juli 2011
Sonny Rollins (ts), Peter Bernstein (g) Bob Cranshaw (b) Kobie Watkins (dr) Sammy Figueroa (perc)
(Klicka på bilden för en större variant)
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
