ROY HAYNES Roy-Alty

RoyHaynesRoyAlty

Recenserad i OJ 2-12

ROY HAYNES
Roy-Alty

Grand street – They call the wind Mariah – Off ninor – These foolish things – Milestone – Tin tin deo – All the bars are open – Pinky – Equipoise – Passion dance

Dreyfus Jazz FDM 46050 /Naxos/tid 66 min.

Roy Haynes dr, Fountain of Youth band (Jaleel shaw as,perc, Martin Bejerano p, perc, David Wong b), Chick Corea p, Roy Hargrove tp,flh, Marcus Stickland ts, Robert Rodriguez p, Craig Haynes, Roberto  Quintero perc.

Insp New York Jan 2011.

Betyg 4: ••••

Den nu 86 år (!) gamle, outtröttliga trumslagarikonen Roy Haynes fortsätter att imponera på nya skivan Roy-Alty. Med sig på plattan har Haynes sin ordinarie explosiva och kreativa kvartett Fountain of Youth Quartet.

Haynes var ju som bekant en etablerad trumslagare redan på 50-talet i Sarah Vaughans band. Han har medverkat på över 1000 inspelningar med ikoner som Charlie Parker, John Coltrane, Miles Davis, Dizzy Gillespie, Sonny Rollins och många andra världsstjärnor inom jazzen. Haynes CV kan göras hur långt som helst.

På Roy-Alty är såväl ensemblespelet som soloinsatserna rätt igenom på en mycket hög nivå. Musiken är mångfacetterad: hardbop samsas med evergreens från 40- och 50-talet. Vi får bland annat avnjuta gnistrande tolkningar av Sonny Rollins Grand street, Thelonius Monks Off minors, Miles Davis Milestones och McCoy Tyners Passion dance. Corea och Haynes började sin spännande musikaliska resa tillsammans redan 1968 på Coreas banbrytande album Now he sings now he sobs.

År 2010 turnerade de med supergruppen Freedom Band tillsammans med Kenny Garret och Christian McBride. Här möts alltså Corea och Haynes på nytt i två nummer, dels på duo i sin egen improviserade, melankoliska komposition All the bars are open, dels i Monks Off minors. Corea och Haynes nästan överträffar sig själva stundtals: samspelet är lysande, ren magi uppstår i dialogen mellan stjärnduon. Den respekt de har för varandras konstnärskap lyser igenom: de tycks finna varandra telepatiskt i de kvicka temposkiftningarna och båda herrarna besitter en osviklig timing.

Trumpetaren Roy Hargrove har inte på länge låtit så bra som han gör här – han får genomgående stort soloutrymme på skivan och hans flygelhorn i balladen These foolish things är bedårande. En annan höjdpunkt är en hejdlöst svängig version av Dizzy Gillespies paradnummer, Chano Pozos Tin tin deo. Här scattar Haynes och ger ett ”spoken word”-intro då han berättar om hur det var att höra Dizzie för första gången i New York på 40-talet. Låten mynnar ut i ett euforiskt trumsolo signerat Haynes.

Spänn fast säkerhetsbältet och njut av en furstlig resa med jazzkungen Haynes! Det Haynes bjuder på borde inte vara möjligt vid 86 års ålder, men han har återigen pulvriserat alla förutfattade meningar.Roy-Alty. dedikeras bortgångne Francis Dreyfus, som var Haynes nära samarbetspartner och studioproducent i över 20 år.

Patrik Sandberg