Rudolphs musikspråk fyllde Domen med klanger och rytmer

Rudolph 2

En av ljuspunkterna i det gråmulna Sommarstockholm var arrangerandet av Bucky Dome i Moderna Museets trädgård, en företeelse initierad av Bengt Beche Berger.

En av aktiviteterna i tältdomen, som återinvigdes i Don Cherrys namn (Cherry var med i originalevenemanget i tidigt 1970-tal) var ett seminarium under ledning av amerikanske slagverkaren och tonsättaren Adam Rudolph (f.1955).

Under en knapp vecka introducerade han en rad musikanter i sitt tänkande och till sin specifika tonvärld. Ett personligt musikområde som bygger en hel del på inhämtade kunskaper från olika afrikanska regioner, samt traditionen från Terry Riley och andra moderna amerikanska tonsättare men även några indiska visdomskällor.

I Rudolphs musikspråk har även improvisationen utöver rytmerna ett framträdande drag. Han styr musikanterna med sina händer som han formar i olika figurer för att få särskilda effekter som tempoförändringar, crescendon, glissandon och ljud på gränsen till tystnad, något som även svenske Jan Wallgren praktiserade en gång i tiden.

Rudolph meddelade inledningsvis via utdelade A4-blad vad som skulle utföras. I något han kallar matriser/scheman hade han skrivit in en rad tonföljder för instrument stämda i varierande tonarter som kunde spelas på olika sätt. Man kunde följa en rad tvärs över i vanlig läsordning eller baklänges i omvänd ordning. Man kunde även spela en rad uppifrån och ned eller tvärtom.

Ur detta ursprungliga sammelsurium uppstod under veckan fantastisk musik, dynamisk och kraftfull men också vacker och smeksam. Under dagarnas gång försvann olika musiker men samtidigt tillkom andra.

Inledningsvis fanns en imponerande stråksektion men av denna återstod endast en person vid uppspelningen. En viktig ingrediens i musiken var de olika rytmcyklerna och man varierade dessa genom att spela femtakterföljder eller sjutakters men också tjugoentakters följder, vilket inte var lätt att hålla räkningen på.

Rudolph 1

Patric Thorman – en fantastisk basspelare – stod för att rytmen, vilket hjälpte alla att vara på plats under genomförandet. Ett antal fina och mycket inspirerade solon hördes också. Bengt Ernryd spelade en rad sprudlade toner bland annat i ragaform som verkligen imponerade.

Likaså Cecilia Wennerström, som fick sin tenorsaxofon att ge ifrån sig en rad spännande ljud utanför det vanliga registret. Carl-Axel Dominique utförde på flygeln en rad avancerade klanger även ur egen fatabur som imponerade både på Rudolph och publiken.

Klarinettisten Peter Bothén och basklarinettisterna Lena Haag och Bertil Fäldt samt sopransaxofonisten Nils Personne spelade var för sig imponerande solon vilket också trombonisterna Andreas Hedwall och Sven Larsson även gjorde. Slagverkarna utförde ett superbt arbete konserten igenom och vilket även alla de andra gjorde utan undantag.

Text & foto: Leif Wigh

Bucky Dome/Moderna Museet och Arkitekturmuseet Stockholm 14 juli 2012
Adam Rudolph and Go: Organic Orchestra

Medverkande: Bengt Beche Berger, Carl-Axel Dominique, Bengt Ernryd, Nils Personne, Cecilia Wennerström, Lena Haag, Bertil Fäldt, Linnéa Lundgren, Patric Thorman, Andreas Hedwall, Sven Larsson, Per Tjernberg, Lars Longueville, Rafael Sida, Peter Bothén, Henrik Wartel, Abdo Naioru, Jiminez Santiago, Said Belhaj, John Eun, Per Gärdin.