RUDRESH MAHANTHAPPA Samdhi

RudreshMahanthappa
Recenserad i OJ 6-11

RUDRESH MAHANTHAPPA
Samdhi

Parakram #1 – Killer – Richard´s game – Playing with stones – Rune – Brealfastlunchanddinner – Parakram # 2 – Ahhh – Meeting of the skins – Still-gas – For my lady – For all the ladies

ACT 9513-2/Naxos/tid 65 min

Rudresh Mahanthappa as laptop, David Gilmore g, Rich Brown elb, Damion Reid dr – “Anand” Anantha Krishnan mridangam kanjira.
Insp i New York den 9 oktober 2011.

Betyg 4: ••••

Altsaxofonisten Rudresh Mahanthappa har det senaste året stigit fram som en av de mest betydelsebärande jazzmusikerna på den amerikanska jazzscenen. Mahanthappa har både en bredd men också en genuinitet i att hitta nya insteg i de sammanhang och konstellationer han spelar.

Det mångsidiga samarbetet med den oerhört kreativa och produktiva pianisten Vijay Iyer är väldokumenterat. I våras släppte Maranthappa en utsökt platta – Aphex  – med sin mentor altsaxofonisten Bunky Green, där influenser från såväl Coltrane som Charlie Parker uppgraderades till nutid.

På sin senaste skiva Samdhi är det andra referenser som bearbetats och omformas till något högst kontemporärt och eget. Näringen hämtas denna gång ifrån musiker som Grover Washington Jr, David Sanborn, Brecker Brothers med flera. Samtidigt – som alltid med Maranthappa – är det inte några renodlade tributer eller direkta avskrivningar utan en högst personlig mix där hans indiska påbrå tydligt markeras i rytmik och struktur sidställt med mer funkiga tongångar. Detsamma gäller på solistsidan, där Maranthappa ger den eminenta gitarristen David Gilmore vida ramar att sträcka ut och kolorera.

Gilmore har en mycket sparsmakad stil, präglat av åren i M-Base kollektivet vilket ger en spännande kantighet i arrangemangen. Maranthappa är innovativ i användandet av de elektroniska effekterna, mer som förstärkning och bakgrund än som direkt styrande. Några själfyllda ballader finns också med som For my lady och For all the ladies där Sanborns ande får sväva fritt.

Återigen en högintressant platta som tar några spelningar för att växa in, men sen sitter den där.

Ulf Thelander