Rykande FNB på Fasching


Foto: Lars Westin 

Det var 31 år sedan Fredrik Norén startade sitt FNB och sedan dess vet nog bara en statistiker hur många som spelat under denna digra förkortning: FNB. Norén har en fantastisk förmåga och vilja att hitta begåvade musiker som ofta är någon generation yngre än hans själv. Den här kvällen blommar hans sådd kanske mer än någonsin.

Bandet spelar originallåtar där alla har minst en komposition, även Norén själv. De spelar jazz med rötterna i bopen, men med ett fräscht och nytt ansikte. Noréns rutin slår inte fel, han spelar som  vanligt stort och yvigt och känner av varje frasering. Där har han en musikalisk släkting i Erik Lindeborg som också spelar ”stort”, med ibland influenser från konstmusik och med en stor närvaro. Ändå är det trumpetaren Niklas Barnö som lyfter bandet. Det formligen ryker ur hans trumpet, det sprutar blod och svett ur tonerna. Hans spelstil avviker markant från den unga blåsargenerationens mera behärskade stil, ofta med inslag av en lågmäld eftertänksamhet och ett utforskande av klangrummet. Så icke med Barnö. Han blöder och tycks ge allt i sina solon och blir helt enkelt den här kvällens behållning, medmusikernas skicklighet till trots. Och det handlar inte bara om en energisk attack, utan om en smått enastående känsla för melodiken. Kalla det emotionalitet. Bakom frenesin döljer sig en stor musikalisk lyhördhet. Barnö, med fötterna i frijazz och impromusik, även om han spelat jazz med mer klassiska förtecken också, träder fram den här kvällen med ett uttryckssätt som får mig att undra om det inte lossnar ordentligt för honom ganska snart. Kalla det genombrott, även om han hållit på under drygt ett halvt decennium.

FNB – Fredrik Norén Band

Fasching den 28 april 2009

Niklas Barnö tp, Magnus Dölerud ts, Erik Lindeborg p, Niklas Wennström b, Fredrik Norén dr.

 

Annonser
Annonser
array(8) { [0]=> int(54382) [1]=> int(50803) [2]=> int(54639) [3]=> int(54566) [4]=> int(54209) [5]=> int(54541) [6]=> int(54329) [7]=> int(51323) }