Säsongsavslutning i Aneby jazz klubb

Jazzklubben i Aneby avslutade vårens program redan i mars. Av hävd vet man att det därefter är svårt att samla publik i tillräckliga mängder. Istället för musik ägnar presumtiva konsertbesökare resten av våren åt trädgårdsrabatter och komposter som måste vändas och dylika nödvändigheter. Nu blev de två avslutningskonserterna musikupplevelser av bästa märke och minnen som bär ända till hösten då nya höjdpunkter sannolikt väntas?

Den 16 mars var det Bohuslän Big Band och Nils Landgren som stod för musiken. Konserthuset var fullsatt som det brukar vara när det vankas storband. Man kan undra varför. När Stockholm Jazz Orchestra besökte Aneby för något år sen var det också fullsatt. Visst är det något speciellt och häftigt när ett storband tar i för fullt och många äldre har kanske en relation till storbands-traditionen via exempelvis Count Basie och Duke Ellington. Eller är det så att ett storband nästan per definition måste vara välarrat och därmed bjuder få överraskningar i form av ”konstig” musik? En av få negativa reaktioner jag hört i Anebys tjusiga konserthus kom under ett mycket fritt solo av Magnus Broo med SJO. Bänkgrannen ville veta var maken ställt bilen, så hon kunde åka hem!

Hur som helst så blev det en mycket fin konsert med Bohuslän BB. Både band och publik verkade trivas, mycket beroende på trevligt mellansnack av Nils Landgren. Avspänd och naturlig skapade han fin kontakt mellan scen och salong. Orkestern svarade upp med att spela mycket inspirerat både i ensemble- och solopartier. Genomgående framfördes arrangemang av Thad Jones, så flera klassiker från Thad Jones-Mel Lewis big bands repertoar hördes. ”Tow away zone”, “The waltz you swang for me”, “Ahhh that’s freedom” uppblandat med soulklassiker som “Get out of my life woman” och “Hallelujah I love her so”. De senare med fina sånginsatser av Landgren.

Mycket smidigt och välpolerat trombonspel blev det naturligtvis också, fast bland trombonerna var det roligast att höra Niclas Rydhs bastrombon. Ett instrument som verkar göra mer motstånd och därmed skapar en högre spännings och överraskningsfaktor. I saxsektionen bidrog Joakim Rolandsson med några fantasifulla solon på sopran och Alberto Pinton likaså på sin baryton. Bakom pianot hittade Tommy Kotter flera gånger vändningar som fick de övriga musikerna i bandet att haja till och skratta som om det var något de inte hade hört förut. Kul! Basisten Yasuhito Mori spelade också ett par roliga solon, med många citat ur musikhistorien. Ain’t she sweet har jag för mig att jag hörde. Sammantaget en mycket trevlig kväll, där Landgren tackade publiken för att vi gav vårt stöd till levande musik.

Sedan veckan senare en fantastisk och återigen slutsåld konsert med Rigmor Gustafsson och Radio string quartet of Vienna. Turné-premiären i Karlstad har redan recenserats här på OJ:S webbsajt och det är bara att hålla med om allt beröm från Olle Hernegren. Så lekfullt och musikaliskt och överraskande. Samarbete med en stråkkvartett kan i jazz-sammanhang bli lite stelt och doftlöst. Här var det precis motsatsen. Och när hörde man senast klassiskt skolade musiker som kan improvisera och skriva fantasifulla arrangemang! Inledande ”Making whoopee” var bara ett första exempel som följdes av ovanliga tolkningar av musik av Bacharach, Paul Simon och kvartettens medlemmar. Och så Rigmors Gustafsson som är tydligt lycklig över att befinna sig mitt i denna stimulerande musik. Jag tror inte jag hört henne sjunga bättre!

Musik på skiva blir vi oftast tvungna att hålla till godo med. Levande musik är tusan så mycket roligare!

Bohuslän Big Band med Nils Landgren och Rigmor Gustafsson/Radio string quartet of Vienna i Aneby konserthus 16 och 23 mars.