Sällsam lyster med  Britta Virves Trio på Unity

 

Foto: Matilda Schyborger

Britta Virves Trio, Unity, Göteborg 6 november 2021.

Britta Virves från Estland bildade trio redan innan hon hade gått klart KMH 2018. Numera består den av henne själv på piano och komposition, Jon Henriksson på kontrabas och bakom trumsetet återfinns partnern Jonas Bäckman. Under pandemin sändes konsert i P2 och vad det verkar ska skiva spelas in. Virves känner vi kanske främst från Norrbotten Big Band. Jonas Bäckman (ny favorit) gjorde succé när han gästade Blåsarsymfonikerna under Stockholms Jazzfestival nyligen, vilket möjligen kan ha bidragit till pris utdelat av Ronnie Gardiner. Göteborgaren Jon Henriksson förekommer frekvent i små och större konstellationer.

Konserten pågår i cirka sjuttio minuter. Min lyssning störs tyvärr av att plats i rummet där scenen är belägen saknas. Flyttar in de få metrarna ett antal gånger, uppfattar att lyriskt hållna soundet har avsevärda kvaliteter. Förvisso inställd på fin upplevelse, hamnar likväl i ett tillstånd av positiv chock. Noterar att Bäckman lagt duk över viveltrumma och att han använder åtskilliga redskap för att framställa avsedda rytmer, inklusive händerna. Dras in i småsvängig öppning med sensitiv approach. Samspelet är superbt! Fängslande klanger och porlande melodier pockar på uppmärksamhet. Majoriteten av Virves fabulösa kompositioner har något drömskt och osvenskt över sig. Att hon influerats av Shai Maestro och hans andliga dimension blev uppenbart, något hon berättar om efteråt när jag påpekar kopplingen.

 Låtarna hade titlar som Downtown, Rush Hour och Saaremaa ( ön hon växt upp på). Flera högklassiga melodier har närmast hypnotisk påverkan.  Endast undantagsvis ägnas konserten åt yviga urladdningar, då försynt idiom spricker upp i påträngande kraftfulla nedslag. Paris kännetecknas av snyggt flow och tassande rytmer. Målmedveten attityd och ljuvt anslag hos pianist jämte subtilt komp förför överlag, i form av ett skenbart sökande. Vi får förstås både basintro och trumsolo.  Spelningen avrundas oförhappandes genom ett solo från Bäckman, som förmodligen oplanerat utvecklade ett break.

Hör tre utsökta representanter ur den unga generationen vilka kommunicerar strålande.  Jon Henriksson berömdes till och med av celebriteten Josh Nelson. Själv förbluffades jag allra mest över dynamiken och Virves delikata original.

Mats Hallberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.