SAMUEL HÄLLKVIST Variety of Loud

Recenserad i OJ 4-12

SAMUEL HÄLLKVIST
Variety of Loud

Kill the road – Swarm robotics – Radio waits for no one – Body Avalanche – The maraca triplets – Wigwam – 2D sunset – Urban champion – Ain´t renegade

Boogie Post Recordings BPCD013/

www.boogiepost.com/Plugged/tid 39 min

Samuel Hällkvist g, Pete Drungle keyb, Mai Ueda vo, Stefan Pasborg dr, Pat Mastelotto elektronik dr perc, Brian Close elektronik.
Insp i Köpenhamn, New York, Texas, Boston 2011–2012

   Betyg 4:••••

Samuel Hällkvist har de senaste åren alltmer etablerat och profilerat sig som en av de mest spännande gitarristerna i det hybridiserade gränslandet mellan rock, jazz och elektronika. 2010 blev Hällkvist välförtjänt uppmärksammad av Rikskonserter och utsedd att göra det årets Jazz i Sverige platta med sin grupp Center vilket gav flera öppningar internationellt.

I fjol var Hellkvist en av musikerna som deltog i det årliga evenemanget IB Expo i Halmstad, ett välrenommerat musikaliskt knytkalas initierat av gruppen Ilsidurs Bane vilka är veteraner inom den progressiva rockjazzen. Mötet mellan musiker där resulterar ofta i fortsatta kontakter och skivsamarbeten.

Cd:n Invisible Rays ett projekt med Morgan Ågren, Trey Gunn och Henry Kaiser – som jag skrev om i OJ nr 2/12 – var ett sådant utfall och Hällkvist nya skiva Variety of loud är ett annat projekt initierat via IB Expo.

”Asymmetrisk dansmusik” karakteriserar Hellkvist gruppens utgåva där hans breda influenser av hårdrock, metal, progressiv jazzrock och mer improviserad frijazz smälts samman och integreras. Saxofonisten John Zorn är en inspiratör och gruppen King Crimsons egensinniga avantrock är en annan ytterst påtaglig källa för Hellkvist arbete med sin nya grupp. Musikerna som ingår har också de breda referenser och samarbeten i bagaget som basisten Miroslav Vitous, Marc Ducret, Tomasz Stanko och tidigare nämnda King Crimson.

Samtliga kompositioner är signerade Hellkvist och är för genren tämligen koncentrerade och avgränsade tidsmässigt. Mycket byggda på klanger och stämningsmättade soundscapes, där Hellkvist många gitarrer och Peter Drungles keyboard, syntar blandas och processas mot Stefan Pasborgs trummor och Pat Mastelottos elektroniska slagverk vilket skapar en stark dynamik. Det är tungt, brötigt och på vissa spår formligen bilar sig framåt under kraftigt motstånd parat med stycken präglade av mer sfäriska rymdklanger som lättar och rör sig uppåt.

Kontrasterna är spännande och varierande och på några spår mixas sångerskan Mai Uedas både skira men starka stämma med den kompakta omgivningen. Merparten av skivan är stramt redigerad och studiobearbetad, men det vore definitivt intressant och utmanande att höra gruppen live.

Ulf Thelander