Saxofonisten Erik Nilsson har avlidit

Erik Nilsson (1935-2021)

Barytonsaxofonisten Erik Nilsson har avlidit vid en ålder av 85 år.

Erik föddes i Lund och studerade vid Musikkonservatoriet i Malmö och kom till Stockholm vid 1950-talets mitt.

I Stockholm kom Erik Nilsson med sin barytonsaxofon snabbt i kontakt med den svenska jazzeliten; han spelade med trumslagaren Robert Edmans pianolösa kvartett, han spelade vibrafon och barytonsax med Putte Wickman och därefter hade han biljett in i jazzens finrum. Vid sidan om saxofonisten Rune Falk kom Erik Nilsson att bli rikets barytonsaxofonist.

Många barytonsaxofonister flörtar med andra saxofoner för att vidga sin mångsidighet. Men Erik höll sig till att enbart spela barytonsax och visade sin mångsidighet genom att visa vad instrumentet dög till. Lars Gullin hade redan satt barytonsaxen på rikets jazzkarta, men Erik Nilsson hade andra ideal och visade att barytonsaxen inte bara kunde låta skir, utan skitig och vass. Med sin feta ton kan man, utan att skämmas, kalla honom för en svensk Harry Carney.

Erik Nilsson torde vara Sveriges mest inspelade barytonsaxofonist. Monica Zetterlund, Povel Ramel, George Russell, Emanon Big Band, Thad Jones, Hacke Björksten, Jan Johansson, Bengt Hallberg, Arne Domnérus, Nils Lindberg, Jan Allan var namn han spelade med och under trettio år var han medlem i Radiojazzgruppen där han också spelade basklarinett och flöjt. Däremellan är han förmodligen landets mest inspelade barytonsaxofonist.

Erik Nilsson var en säker ensemblemusiker, men en alltför underskattad solist; det finns åtskilliga soloinsatser av Erik Nilsson i Nils Lindbergs musik, inte minst i en minnesvärd barytonduell mellan Lars Gullin och Erik i sista sats av Lindbergs Symfoni no. 1.  I första satsen av Lars Färnlöfs Svit Cashasa får Erik Nilsson breda ut sig.

Men det finaste Erik Nilsson någonsin presterade på skiva är sitt solo i A Night In Tunisia på Jan Johanssons skiva Vårdkasar (Sveriges Radio, 1969)  (utgiven på cd under namnet  Den korta fristen (Megafon, 1991). Det är ett böneutrop som än i dag skulle få Tunis troende att dra öronen åt sig. Erik Nilsson avled på påskdagen den 4 april.

Mårten Hennéus

 

2 reaktioner på ”Saxofonisten Erik Nilsson har avlidit

  1. Håller helt med Mårten Hennéus. Erik Nilsson var en av våra absolut största. Jag vill addera ett par titlar till A Night in Tunisia: med Thad Jones/ Mel Lewis och RJG i Greetings and salutations och My Centennial. Han går på som den värste Pepper Adams. R.I.P Erik.

  2. Jag saknar Erik. Han var lärare för saxofonsektionen i Stockholms Storband på 80-talet, ett storband som leddes av Nils Lindberg. Jag spelade lead-altsax i bandet då. Han var en fantastisk pedagog och lärde mig mycket. Jag fick också äran att spela proffesionellt ett antal år med Erik i Gugge Hedrenius Big Blues Band. Erik kunde spela blues också. Med vänlig hälsning, Henrik Blommé

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.