Värmande slagverk drog fullt hus

Det engelska ordet ”celestial” innebär på svenska ”himla-” i olika kombinationer, celestial body betyder sålunda himlakropp. Marilyn Mazurs kvartett som i lördags spelade för ett fullsatt hus i Alvesta, heter Celestial Circle. Tror inte att det är ett verkligt begrepp, utan mer ett poetiskt namn på gruppen.

En synonym till celestial på engelska är ethereal, eterisk, skir på svenska. Begrepp som väl beskriver den första delen av Celestial Circles konsert i lördags. Musiken kände något skör och lätt svävande trots Mazurs aktiva spel bakom en större uppsättning slagverk.

Hon är omringad av bjällror och små stämda cymbaler på tre rätt höga ställ och i mitten ett konventionellt trumset. Det var inte riktigt som musiken hängde ihop som en helhet, trots fina insatser av alla fyra musiker.

Kanske det berodde på att ordinarie basist Anders Jormin hade förhinder och ersattes av Mazurs make, Klavs Hovmann. Trots att han med stor sannolik är förtrogen med musiken som spelades, var det ändå som om ett mått av osäkerhet smög sig in i uttrycket.

Kanske man bara behövde en startsträcka, för i andra set var det ett helt annat rytmiskt och musikaliskt tryck som satte sin prägel på spelet. Mazur skruvade upp intensiteten i den rytmiska grunden och pianisten John Taylor spelade tydligare och med större dramatik. Jag tycker också att Hovmanns bas fick större plats, han hördes mer rent ljudmässigt. Ibland använde han någon elektronik för att skapa en intressant drone-liknande grundton som låg under musiken i ett par stycken.

Josefine Cronholm, sångerska och röstekvilibrist i kvartetten, är uppvuxen i Åseda, som inte ligger långt från Alvesta. Hon har dock bott större delen av sitt vuxna liv i Danmark efter studier på Rytmekons i Köpenhamn. Kanske kom det flera i publiken som hört Cronholm för länge sen och nu var nyfikna på hur hon utvecklats.

De fick höra en sångerska med total kontroll över sitt ”instrument”. Oavsett om hon sjöng egna texter eller bidrog till kvartettens totala sound med ordlösa tirader och ljud i vid bemärkelse, så gjorde hon detta med fullständig tonsäkerhet. En elastisk och stark röst med ett stort mått värme i botten.

Den stora och lyssnande publiken och den nära kontakt som skapades mellan musiker och lyssnare bidrog till att detta blev en mycket fin konsert. Mazur tycks använda hela kroppen för att skapa en intensiv rytmisk grund för hela musiken och kontakten med, och mellan Cronholm och Taylor och Hovmann går både att se och höra en kväll som denna. Hovmanns spel växte som nämnts under kvällen och till slut hade jag glömt att han var tämligen ny i gruppen.

En fin kväll och en värmande musikupplevelse mitt i den kvardröjande vintern!

Text: Jan Strand
Foto: Bo Granefelt

Alvesta Jazz & Blues, Allbotorget 6, Alvesta 23 mars 2013.

John Taylor p, Klavs Hovmann b, Marilyn Mazur dr perc vo, Josefine Cronholm vo.