Terry Bozzio
Fasching, Stockholm, 8 november 2017.
Soloslagverk tillhör definitivt inte det vanligaste man kan höra på Fasching eller huvudtaget kanske om man tänker efter.
Så mina förväntningar inför kvällens konsert med Terry Bozzio var tämligen nollställda med en viss tveksamhet kring om upplägget kommer att hålla hela vägen. Men Bozzio vet vad han gör, vart han är på väg och bjöd på en välavvägd, doserad och varierad spelning i två set. Slagverksuppsättningen är gigantisk och fyller merparten av scenen med närmre ett trettiotal olika trummor, pukor, tiotalet gongar, lika många cymbaler allt välstämt och perfekt mickat.
Till detta diverse mindre slagverk, shakers, trianglar mm och en elektronisk rytmbox så möjligheterna var oändliga.
Samtidigt är Bozzios styrka att han just inte övertrasserar speluppläggen utan metodiskt och koncentrerat bygger upp sina melodiska kompositioner, ofta med polyrytmiska stommar som han adderar eller reducerar.
Bozzio inleder med African som programmatiskt utvecklas kring ett tungt, gungande afrikanskt backbeat. Efterföljande Fluteloops centreras kring förinspelade elektroniskt processade flöjter mot vilka Bozzio lägger asiatisk kolorering genom ett innovativt nyttjande av olika gongar och cymbaler.
Vid två tillfällen ställer sig Bozzio längst fram på scenkanten och arbetar i de mindre formatet med diverse fot- och handbjällror och shakers. Vid första tillfället kompletterat med en klassisk sk. blackbox och skapar komplexa karibiska rytmer med enkla medel. Vid det andra tillfället kompletteras den brasilianska berimbaun med en elektronisk trumma (chord wave drum) som även mixar och loopar de rytmmönster som genereras. Bozzio är också generös med att beskriva och förklara sitt arbetssätt och pedagogiskt demonstrera hur man bygger upp polyrytmiska spelupplägg. Något han fick lära sig när han som relativt oerfaren rocktrummis i mitten på 70-talet blev rekryterad av Frank Zappa, vilket drastiskt förändrade han syn på slagverkarens roll och betydelse. Sista numret blev mastig uppvisning i hur man driver och expanderar tunga rockbaserade rytmer, något som varit Terry Bozzios signum i olika samarbeten genom åren med bl.a Jeff Beck, Steve Vai, Tony Levin. Sammantaget en annorlunda kväll där Bozzios ambassadörskap för slagverk gick hem hos den den fulltaliga och entusiastiska publiken, där flera uppgav sig spela trummor.
Ulf Thelander
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här