Tradition och förnyelse på Grand Soul & Jazz 2018

Grand Soul & Jazz 2018
Grand Hotel, Lund, 3 november 2018.

Lördagen den 3 november hölls traditionsenligt endagsfestivalen Grand Soul & Jazz på Grand Hotel i Lund. Publiken var som vanligt fulltalig (lagstadgade 750 personer) och de fick bland annat se Egba och Georg Riedel/Jan Allan/Mathias Landæus.

”Om tre år kan vi fira 50-årsjubileum!”, sa trumpetaren Ulf Adåker om sitt band Egba, vilka under 60-talet lockades till fusionrock och afrikansk folkmusik och fick en rikstäckande beundrande publik.
”Det var länge sedan vi var i Lund som är en utomordentligt trevlig stad. Det var Stockholm också en gång tiden”, skämtade Ulf vidare med hänsyftning på Stockholms trafikborgarråd Daniel Helldén och hans märkliga utspel. Sedan stämde Egba upp i den mollmeditativa Stuck-Holm där ensemblespelet och solona från radarparet Ulf och Anders Ekholm (tenor/sopran) ofta osökt påminde om brödraparet Randy och Michael Breckers framtoning under 70- och 80-talet. Inte minst i Ekholms auktoritära snabba tonkaskader i imponerande balans och logik med en ton lika stor ”som Dexter”.
Stora avtryck i minnet lämnade även den legendariska kubanske slagverkaren Chano Pozos klassiker Tin Tin Deo från Dizzy Gillespies storbandsrepertoar under 40-talet. Här liksom övrigt briljerade den eruptive pianisten Daniel Tillings berikande fingerfärdigheter i kombination med smittande lust och spännande idéer i utvecklad räckvidd.
Bombastiskt och rytmiskt nyanserat drev Egbas ”ryggrad” – trumslagaren Åke Eriksson och slagverkaren Rafael Sida – ständigt framåt. I extranumret Everything’s Gonna Be Alright där Ulf underströk att Egba spelar ”rent”, till skillnad från det ymniga utfallet av bettings och casinon i tv:s kommersiella kanaler.
Publiken hade ytterst svårt att skilja sig från Egbas rytmiska rikedom och långt ifrån inmutade standardlösningar. I omstuvningen av förebilden Miles Davis Jean Pierre med lades tunga punkterade stopp som ”studsmattor”.

Tradition och förnyelse lyste även under Georg Riedel, Jan Allan och den Lundabördige pianisten Mathias Landæus set. Riedel och Allan skapade tillsammans den legendariska duo-plattan SoldI Musik under mitten av 50-talet och de fortsatte jobba ihop under 60-talet (med Bengt Hallberg ) i Trio Con Tromba. Dessa båda 84-åringar hade självklart fullständigt förtroende för varandras temperament och personligheter. Solon som föddes under sekunder utmanade nyanserade pauseringar i möten som förde musiken framåt. Och Mathias Landæus genomtänkta infall berörde.

Repertoaren var väl varierad – allt från standards som What Is This Thing Called Love?, till Riedels Ramsa för trumpet, Steve Kuhns The Saga Of Harrison Crabfeathers och den känslomässigt bejublade finalen med Jan Johanssons Visa från Utanmyra. Samtliga bidrog till en fullgörande helhet med spännande vändningar och berikande utspel där främst Riedel och Allan musicerade på ett sätt som inte har det minsta med ålderssiffror att göra. Tvärtom briljerande de genom att aldrig krångla till det med ovidkommande toner eller ogenomtänkta infall. Ständigt hisnande vacker och nostalgiskt bedövande.

Det gäller även i högsta grad Mathias Landæus som rejält lyste och passade som hand i handske ihop med de två giganterna med excellent fingerfärdighet och väl utvecklat harmonisinne till berikande resultat.

I vinter ska Landæus och hans trio – Jonny Åman (bas) och Cornelia Nilsson (trummor) – bland annat spela i Stockholm. Håll för all del öron och ögon öppna!

Christer Nilsson