Agnas Bros värmde upp Glenn Miller Café

Foto: Heiko Purnhagen

Agnas Bros featuring Fredrik Ljungkvist
Glenn Miller Café, Stockholm Jazz Festival, 8 oktober 2017.

Släkten Agnas betydelse för svenskt jazzliv blir bara tydligare. Öppensinnigt tillför de sin grundmurade musikalitet på en mängd olika håll. På Stockholm Jazz Festival bland annat i form av Agnas Bros med de fyra fyra bröderna Konrad (trummor), Max (piano), Mauritz (kontrabas) och Kasper (gitarr) som spelade på Glenn Miller Café. Denna gång med celeber gäst i saxofonisten och klarinettisten Fredrik Ljungkvist som efter första låten trädde in på scen direkt från ytterdörren, smått huttrande.

Värmen infann sig dock snabbt. Rent fysiskt men också socialt eftersom lekfullheten och glädjen är så tydlig i denna grupp. Musikaliskt har de en svaghet för unisona teman i höga tempon, framförallt gitarr, piano och saxofon men också med basen. Snabba löpningar men också förskjutningar i rytmiken gör låtarna livfulla och varierade. Trumslagaren Konrad Agnas går utanpå, driver på musiken uppfinningsrikt och rytmiskt, fyller den med en mängd detaljer som ger det där lilla extra. Han är ingen Han Bennink som fullständigt går loss på inredningen, men han bangar heller inte för att nästan subtil, och väldigt självklart, använda glas, väggar och annat som finns i närheten. Förutom den vanliga arsenalen med gongar, träblock, skålar och andra attiraljer.

Agnas Bros spelar oftast en mycket tydlig musik, melodier eller rytmer driver musiken framåt. Som i Öst, eller Höst, som tillägnas pianisten Jonas Östholm, där mina associationsbanor når Jojje Wadenius och musiken till ”Kalles klätterträd”, eller i Mozart där jag tänker mer på Sonny Rollins calypsolåtar än på den klassiske kompositören. Men det finns även en annan sida, lika lekfull, som drar åt det lössläppta, där man som i Skäggiga damen slungas runt i ett strukturerat kaos med dissonant piano eller i Bästa dagen någonsin där Fredrik Ljungkvists klarinett stundtals tar ledningen i improviserade vrår av abstrakta tillstånd och asymmetriska figurer.

I den senare låten visar de även hur bra de är på att sömlöst skifta mellan det handfasta och det fria. Överhuvudtaget är Agnas Bros en rolig grupp att lyssna på, och Fredrik Ljungkvists närvaro är inte friktionsfri, vilket jag menar är väldigt positivt, han smälter inte bara in utan tillför musiken en extra dimension. Ta bara den tillfälliga duon som helt plötsligt träder fram mellan Ljungkvist och fine basisten Mauritz Agnas. En fint stämningsfull spänning uppstår när de balanserar på varsin linje och bara tillfälligtvis möts, som vill de bara för en stund bottna och hämta inspiration.

Magnus Nygren

Annonser
Annonser
array(8) { [0]=> int(56015) [1]=> int(55403) [2]=> int(51323) [3]=> int(55316) [4]=> int(54566) [5]=> int(50803) [6]=> int(55813) [7]=> int(55369) }