Meny
Alfredo Rodriguez & Pedrito Martinez
Fasching, Stockholm, 5 juni 2019.
Aftonen den 5 juni blev, inför Nationaldagen, till ett stort, hjärtligt famntag med öppna armar till den gränslösa musikvärld som berikar och inspirerar. Fasching visade åter ett uttryck för sin breda repertoar och öppenhet inför en dynamisk tolkning av vad vi kan beteckna som ”jazz”. Och den briljanta kubanska duon Alberto Rodriguez (piano och sång) och Pedrito Martinez (allahanda slagverk, sång och till och med dans) gav publiken – glädjande stor i det pangsommarväder som konkurrerade utanför – en innerlig kram i rytm och ton.
En ljudbildsmässigt skakig inledning gav snart rum för ett sprakande samspel mellan Rodriguez flödande piano – från små rännilar över kvillrande bäckvatten till brakande kaskader – och Martinez mer än rikhaltiga uppsättning av slagverk, samtliga trakterade utan några andra redskap än bara händer.
Födda och uppväxta i Havanna och i relativt tidig ålder emigranter till var sin sida av USA fann de två varandra 2014 i ett samarbete under inspelningen av Rodriguez skiva The Invasion Parade. Samarbetet blev efterhand allt intensivare, mycket tack vare ikonen, superarrangören, demonproducenten – och Sverige-vännen – Quincy Jones. Resultatet kan avnjutas på albumet Duologue, producerat av Jones. Men framför allt i live-format som den här kvällen!
Från starten blev det så uppenbart för undertecknad hur nära de afrikanska rötterna duon opererar. Martinez uppväxt och tidiga engagemang i fusionbandet Yerba Buena har gett en stabil grundingrediens för den cocktail som serverades den här kvällen – jag kände mig bums transporterad raka vägen tillbaka till de stora doser av afrikansk musik jag fick mig till livs under några års boende i Afrika. Lite som att höra västafrikanska poprytmer – Martinez lite uppfordrande sätt att sjunga påminde mig mycket om Salif Keita – mixade med tydligt karibisk melodik och mer än ett stänk hemlandsnostalgi. I några nummer sjöng Rodriguez/Martinez duett, till dels modulerad med vocoder och i ett annat briljerade Martinez med att smeka fram rena melodislingor ur sina congas. Suggestivt, indeed!
Och till detta en påfallande nära kontakt med publiken där alla som haft den goda smaken att ta plats tog till bästa sångstämman i några påtagligt melodiska partier. Och dessutom fick Martinez upp en partner ur ståplatspubliken för en minst sagt uttrycksfull dansuppvisning.
Klackarna i taket! Fin kväll!
Anders Wenström
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här