Amerikanskt-danskt besök i Alvesta

 För ett par år sedan möttes den amerikanske saxofonisten Jerry Bergonzi och Carl Winthers trio för första gången. Man spelade in ett album som blev väl mottaget och samspelet i kvartetten fungerade också vid flera uppskattade live-framträdanden.

Så det som uppfattades som ett tillfälligt samarbete har nu fått en uppföljare, både på skiva och som en skandinavisk turné. Den senare också för att fira den precis utkomna CD:n, Tetragonz (Stunt records). Så efter en spelning i Köpenhamn dagen före, anlände kvartetten i lördags till Alvesta Jazz & Blues-förening. Om en dryg vecka spelar man även i Stockholm två kvällar.

Jerry Bergonzi är numera professor vid New England Conservatory of Music i Boston. Han har även skrivit böcker om tekniska aspekter av saxofonspel. Just det senare har väl ibland legat honom i fatet. Många har i första hand uppfattat Bergonzi som en saxofonist med en fantastisk teknik. Och att denna teknik stått i vägen för musiken, så att säga.

I lördags, inför Alvestas lyssnande och entusiastiska publik, visade han att ovanstående är en stor överdrift! Visst han har en bländande teknik, men använder den för att spela med ett totalt självförtroende som blir mycket njutbart.

Det är som om han kan ge sig ut på vilka utflykter som helst i solospelet, med förvissningen att han alltid kommer att landa på fötterna. Kunnandet används verkligen för att skapa fin musik!

Bergonzis spel hade också genomgående en hög intensitet, något som inledningsvis drog med sig Winther i ett klang och tonrikt spel som blev något jämntjockt och väl mullrande.

Efter några intensiva nummer i början så fick han successivt en lugnare andhämtning och det var lättare att urskilja linjer och spelidéer i både komp och solospel. Winther och Bergonzi hade också hela tiden god ögonkontakt för att hitta rätt i arr och samspel.

Hela kvartetten har turnerat före skivinspelning i höstas, vilket hörs i det lyhörda samspelet. Basisten Johnny Åman bor i Malmö, men kommer ursprungligen från Finland. Han kallades hela tiden av Winther för Johnny ”Big Time”, vilket var en helt korrekt beskrivning.

Stor ton och rytmisk tyngd och det såg ofta ut som han satsade med hela kroppen i sitt spel. I motsats till Anders Mogensen som har ett mer sparsmakat kroppsspråk och spelar med ett flytande driv och stor intensitet. Suveränt rytm-par!

 Kvartetten spelade i huvudsak musik från den nya CD:n i långa versioner, men med fin variation. Ibland slutade Winther att kompa, ibland blev det duospel mellan Bergonzi och Mogensen. Mest uppskattat var en längre sekvens där saxofon och bas hade ett hetsigt utbyte. Hela konserten blev lång och bjöd på högoktanig musik.

 Kvällen inleddes som vanligt av elever från S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö. Man spelade tre hardbop-klassiker, kanske lite osäkert ibland, men att man vågade ta sig an t ex Moanin’ tror jag publiken gillade. Naturligtvis en stor kontrast till kvällens huvudnummer.

För egen del tycker jag egentligen bäst om när musiker ger sig ut på nattgammal is, tar risker, men för musiken i hamn ändå. Sannolikt får vi höra medlemmarna i Jazzmassakern som förband fler gånger och det ska bli kul att höra deras utveckling de kommande terminerna.

Text: Jan Strand
Foto: Bo Granefelt

Föreningen Alvesta Jazz & Blues, lördag 9 mars 2013.

Jerry Bergonzi sax, Carl Winther p, Johnny Åman b, Anders Mogensen dr

Förbandet Jazzmassakern: Gabriel Pyk Waite tp, Nils Biström co, Mattias Lind ts, Jakob Aspenström p, Emil Ivarsson b, Jonathan Leidecker dr.