Andlig jazz med Fredrik Nordström och hans band

Gerald Cleaver/Fredrik Nordström Quartet
BAS, Stockholm Jazz Festival, 15 oktober 2017.

Med en blandning av tydliga melodier, avigt drivande rytmik och en närhet till det som kallas ”spiritual”, eller andlig, jazz framträder saxofonisten Fredrik Nordström med sitt band på BAS i Bandhagen under Stockholm Jazz Festivals sista dag. Thelonious Monk hedras – han skulle ju ha fyllt 100 år den 10 oktober – med två låtar, Misterioso och Friday the 13th. Det är fina levande versioner, basisten Torbjörn Zetterberg och trumslagaren Gerald Cleaver töjer på såväl rytmik som tempo. Ibland får jag för mig att de angriper rytmiken från två olika håll, Cleaver starkt pådrivande och Zetterberg något eftersläpande. Det skapar en mycket kreativ spänning i musiken. Pianisten Jonas Östholm, framförallt i Friday the 13th, spelar Monk på östholmskt vis, flödande men samtidigt med inbyggda förskjutningar. Även i låtar som är mer melankoliska och rytmiskt utdragna, som exempelvis den fina versionen av Tony Williams There Comes a Time, är Östholm mycket bra. Hans koncentrerade flöden blir som andetag i en pulserande musik. Nordström själv är en intressant saxofonist som växlar mellan baryton och tenor. Han har ett helt annat temperament än exempelvis en Jonas Kullhammar eller en Fredrik Ljungkvist. Han är mer sökande än expressiv. Inte att han inte kan blåsa på ordentligt, men i Nordströms fall finner jag mer av ett gemensamt stämningsskapande med gruppen än någon som ställer sig i fören och driver på. Sympatiskt! Och han gör det bra, han har en fin ton. Även om alla spelar bra på såväl Nordströms originallåtar som annat, är Gerald Cleaver den som sticker ut. Han är fenomenal på att driva på musiken, få den att stå på tå. Och han gör det med ymningt men mycket känsligt och smakfullt spel. Alltid närvarande, utan att för den skull stjäla showen.

Magnus Nygren