Appåderna fick Ibrahim på gott humör

Det gick lite rykten om Abdullah Ibrahims närvaro i Ystad denna augustikväll. Ibrahim är ju känd för att vara krånglig för dom som har engagerat honom. I Kristianstad för ett antal år sedan blev en soundcheck rena mardrömmen för Blue Birds funktionärer. I Ystad var det denna gång hotellet som inte föll Ibrahim på läppen.

Nu löste det ju sig till sist i båda de här fallen och på prick kl 20 tågade en av världens mest kända sydafrikaner (näst efter Nelson Mandela) in på Ystads teater och tog i ensamt majestät plats vid flygeln. Dessförinnan hade vi alla på Bronnetskt vis blivit ombedda att iaktta absolut största möjliga tysssstnad och att inte blixtra eller slamra med våra kameror. 

Ibrahim genomförde sedan en nästan 50 minuter lång improvisation där jag inte kände igen särskilt många takter. Inte heller tyckte jag att jag blev direkt berörd av vad jag hörde. Det som jag sedan först uppfattade som ett extranummer blev i själva verket konsertens avdelning två och nu händer det saker!

En våldsam applådåska fick Ibrahim på väldigt gott humör och så följde en halvtimma av musik som hämtat inspiration från alla håll och kanter och med flera citat av instrumentkollegan Monk och med tangentanslag som minner om Ellington. Det var ju för övrigt Duke som en gång i tiden lanserade Dollar Brand, sedermera Abdullah Ibrahim, för en publik utanför Afrika. Även om jag under massor av år nästan idoliserat Ibrahim kan jag inte hans kompositioner. Men jag tror i alla att vi fick höra Wedding och en rad för mig anonyma hymn- eller psalmliknande sånger.

Jag och en fullsatt teatersalong fick hur som helst en, menar jag, ganska typisk Abdullah Ibrahimkonsert som nog måste räknas in bland Ystadsfestivalens genom åren fem i topp inom genren världsmusik.

Stig Linderoth

1 augusti 2014 Ystad Teater
Ystad Sweden Jazzfestival

Abdullah Ibrahim ”Senzo”
Abdullah Ibrahim pianosolo