Ingen trumpet, suckade en åhörare med förvånad saknad I stämman. Men efter att en stund åhört gruppens excellenta framfart så konstaterades snabbt att trumpeten inte behövdes som blåsaranförare.
Den relativt stora gruppen är när detta antecknas ute på en omfattande turné i Sverige, Avstamp togs i Umeås Studion inför en i det närmaste knökfull lokal. På Fasching var emellertid folklivet litet glesare.
Detta till trots så är den musik gruppen bjuder utåtriktad, rak och fylld av både spänstiga och spännande klanger. Musiken de spelar är fylld av både vemod och samtidig glädje. Svängig och parallellt vacker i olika balladformer. Bengt Beche Berger själv lever om på sitt trumset och fyller upp rejält bakom ensemblerna.
Stefan Bellnäs basspel var imponerande, för att inte säga virtuost. Solospel på en vanligt löpande jazzharmonik eller efter vanliga antalet taktarter förekommer mer sällan. Istället verkar melodiken utvecklas efter modala linjer med stigande intensitet och kraft. Inspiration kommer ur både afrikanska och asiatiska kultursfärer.
Något som konsekvent varit utmärkande för Bengt Bergers musik oavsett gruppsammansättning eller sammanhang. Kompassriktningen har allt som oftast pekat mot andra kulturer.
En metodik som förstärktes i samarbetet med Don Cherry för många år sedan. Klangen i Beche´s Brew Big varieras bl.a. genom att saxofonisterna spelar sopranino-, sopran-, alt-, tenor- och barytonsaxar samt basklarinetter unisont eller genom motstämmor varvade i intrikata mönster. Ibland förstärkta av Livet Nords skickliga violinspel eller/och av Klinghagens och Schultz gitarrer.
Bakom detta lägger Mats Öberg mäktiga klanger på sin klaviatur samtidigt som han med ena handen håller ett munspel som han blåser bluesiga toner med. I ett par av kompositionerna använde Göran Klinghagen en banjo vilket ytterligare förhöjde klangbilden.
Till de vackra klangerna bidrog Livet Nord och Max Schultz med lågmäld, unison sång. Bakom detta hördes Thomas Gustafssons skickliga sopransaxspel. Förutom exekverande på olika saxar hördes rika effekter genom ostinatospel på basklarinett av Thomas Jäderlund och suveränt svängiga fraser av Jonas Knutssons barytonsax.
De tre saxofonisterna kom även till tals genom längre soloinpass. Något som gav lyssnarna tillfälle att konstatera att mycket bättre saxofonspel än detta måtte vara svårt att utföra. Mats Öberg imponerade inte bara genom attackerna på instrumenten utan utförde även en glädjefylld dans vid klaviaturens sida. Bengt Berger påstod vid tillfälle att han nu fått möjlighet att spela med sina favoritmusiker.
Av utförandena att döma så blev musiken totalt sett tydliggjord genom detta. Och Bengt Berger har vid sin sida fått en större grupp musiker som, även om egensinnigt, förstått att ta till vara hans musik. Man frågar sig, lätt förbryllad, också om man någonsin kommer att glömma Thomas Jäderlunds surrealistiska utförande av den säregna kompositionen Morfars Schottis?
Sällan har en så rytmiskt och övertygande musik hörts från Faschings scen som det som bjöds denna kväll
Leif Wigh
Bengt Berger Beche´s Brew Big.
Fasching 19 september 2012
Thomas Gustafsson, Jonas Knutson, Thomas Jäderlund saxar, Livet Nord violin vo, Mats Öberg keyb munsp vo, Göran Klinghagen g bjo, Max Schultz g vo, Stefan Bellnäs b, Bengt Beche Berger dr,
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
