Behjärtansvärd tribut till Åke Johansson på Unity

Unity, Göteborg 1 september 2023.

Göteborgsbaserade trion Förnuft och känsla består av tre lika aktiva som mångsidiga och renommerade musiker: pianisten Fabian Kallerdahl, batteristen Johan Birgenius samt på kontrabas Alfred Lorinius. Har öst beröm över deras två skivor med originallåtar (varav senaste recenserades i JAZZ nr 1 #2023). Nu ser jag dem för tredje gången på Unity och då i ett specialdesignat projekt som erhållit stöd från Tore G Wärenstams stiftelse. Sitter längst in i musikrummet under den andra konserten intill trumslagaren, tillika presentatör och projektledare. Legendariska, synskadade jazzpianisten Åke Johansson från Borås (1937-2011) hyllas genom att enbart kompositioner av honom framförs. Till ett knippe av dem har texter skrivits av Dave Castle, vilka sjungs med pondus och ypperlig intonation av Johanna Lillvik.

Anekdoter vilka fördjupar bilden av Åke Johansson  förmedlas av Anders Söderling, Gunnar Lindgren, Lars Urban Helje samt Börje Svensson. (Kjell Jansson redovisade på sin Storytelling på Utopia i våras hur mycket han lärde sig av Åke.) Johanssons ackompanjemang på tangenterna imponerade kolossalt på gästande stjärnor såsom Dexter Gordon, Ben Webster och Chet Baker.

Att musiken skiljer sig från hur det normalt sett låter om den eminenta pianotrion, är en iakttagelse som Birgenius efteråt betonar. Hänförs av infallsrikt pulserande bop, föredömligt balanserad av berörande ballader. Njuter av exempelvis Spå 12, Monday Date och Tribute to Bud. Blir vid flera tillfällen tagen av tonspråket. Får flashbacks till hågkomster flera decennier tillbaka. Till spelningar med Maffy Falay Six, CBQ, Åke Johansson trio och inte minst den andlöst gripande aftonen på Nef 1984 med hans trio och gästande Chet Baker.

Den perfekt synkade akustiska trion med Lillvik lyser särskilt i Molde -75/ Another Place In Time  där tanken osökt går till Opposite Corner. Lillviks röstresurser associeras då alldeles självklart till Annika Skoglund. Andra titlar hon oklanderligt frontade i var exempelvis Besvikelse, Sommarvisa och Månsken över Ramnasjön.  Sveps iväg av ystra löpningar och reflekterande skönhet, i låtar som tycks mig innehålla ofantlig livsvisdom. Minst sagt lyhörd rytmsektion intar ett par gånger tätposition, lägger sig i övrigt på en idealisk nivå. Förnuft och känslas två avrundande melodier innebär en slags kulmen. Rogivande harmonik impregnerat av delikat samspel övergår i Ramnavägen 55 till ömsint, slingrande melodi med andlig anstrykning. Magi uppstår! Således inte bara en i raden av bra konserter, utan ett noga planerat tema som gjorde mig rörd. Kvällen därpå blev uppslutningen större när man passande nog levererade den ljuvliga repertoaren i Borås.