Bohuslän BB i storstilad hyllning till George Russel

Text + Foto: Jörgen Östberg

Bohuslän Big Band:A Tribute to George Russell, Fasching, 11 februari 2023

Jon Hendricks var inte ensam i slutet av 50-talet, även Jack Kerouac reciterade till jazzkomp och så gjorde också Langston Hughes (Weary Blues med Charles Mingus). Hendricks å sin sida rappade – om man får uttrycka sig så – i kompositören och musikteoretikern George Russells New York, 

N. Y. , inspelad 1958. Med denna svit som huvudnummer intog Bohuslän Big Band Faschings scen för en eftermiddagskonsert helt tillägnad George Russell, som ju skulle ha fyllt 100 i år. Hendricks roll som recitatör tog altsaxofonisten Joakim Rolandsson på sig, en uppgift han skötte utmärkt. 

I sin hyllning till The Big Apple blandar George Russell inte bara jazz och poesi, han kombinerar också egna stycken med tre  standardlåtar –  Manhattan, Autumn in New York och How About You. Sviten är ett uppfriskande hippt verk och Bohuslän Big Band  fick Russells komposition att glöda.

Men personligen tycker jag faktiskt att konsertens övriga stycken väger lika tungt. Repertoaren var utan undantag hämtad från det sena 50-talet och det tidiga 60-talet, en period när Russell samarbetade med de allra största: John Coltrane, Eric Dolphy, Max Roach och Bill Evans (några av Evans största stunder hittar man i samarbetet med Russell). Vi fick höra All About Rosie, en kort svit i tre satser. Det är en sprudlande lekfull komposition med en insprängd, skönt tillbakalutad mellansats. Bohuslän Big Band tolkade också med säker hand den knixiga klassikern Ezz-thetic. Ett extra plus för att man även tog sig an den, tror jag, mindre kända Waltz from Outer Space. Här frammanar Russell en känsla av att sväva fritt. Ett mycket märkligt stycke. 

Med åren kom Russells musik att förändras, han lade till elförstärkta instrument och byggde sina ofta omfattande kompositioner kring ett tyngre komp, med inspiration från rocken och afrikanska rytmer. Tidigare i karriären, den period som Bohuslän Big Band speglade, svängde Russells musik med en annan lätthet och ett luftigare komp.  De vispar som trummisen Göran Kroon plockade fram ett antal gånger under konserten, hade förblivit oanvända om man istället lagt fokus på Russells sena produktion. 

Så, vad säger man: en konsert med musik skriven för mer än 60 år sedan – är det bara av musealt eller musikarkeologiskt intresse? Nej, verkligen inte, tycker jag; det är faktiskt slående hur väl Russells egensinniga musik har stått sig, därtill här excellent framförd av Bohuslän Big Band, som verkligen är ett sällsynt välklingande kollektiv med flera begåvade solister.  Vid sidan om George Russell måste trombonisten Niclas Rydh betraktas som konsertens andra stjärna. Enligt uppgift ägnade han den tunga coronaperioden åt att fästa Russells komplexa musik på notpapper; originalnoterna var tydligen inte tillgängliga. Det är vad jag kallar en äkta kulturgärning och ber härmed att få nominera Rydh som kandidat till Stenastiftelsens kulturstipendium 2023.

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterat

Annonser
array(13) { [0]=> int(54731) [1]=> int(54566) [2]=> int(54735) [3]=> int(54790) [4]=> int(54382) [5]=> int(50803) [6]=> int(54880) [7]=> int(54878) [8]=> int(54787) [9]=> int(54715) [10]=> int(54968) [11]=> int(54639) [12]=> int(51323) }