Början på något stort

Jari Haapalainen Trio
Fasching, Stockholm, 17 maj

Mellan låtarna hör jag hur folk skrattar.
I vanliga fall skulle jag tolka detta som ett dåligt tecken.
Men kvällens konsert är en exceptionell konsert.
På Faschings scen debutspelar nämligen Jari Haapalainen Trio – Jari Haapalainen (trummor), Per Texas Johansson (tenorsax) och Daniel Bingert (elbas). Och powerfusionfrijazzen (för att låna en genrebeteckning myntad av kvällens arrangör Goran Kajfeš) som de kramar ur sina instrument är livsbejakande, lyckligt vansinnig, avigt svängig, energisk, briljant …
Skratt är, med andra ord, en högst naturlig reaktion på Jari Haapalainen Trios låtar.
Till och med den notoriskt introverte Haapalainen fyrar av ett försynt smil vid ett tillfälle.

Själv står jag vid scenkanten giget igenom och känner mig som kyrkoherden i Terry Gilliam-animationen ”Cartoon Religions Ltd”, ni vet han som ler så brett att halva hans huvud trillar av. När en vän till Haapalainen (som numera bor i Berlin) plötsligt beträder tiljorna och börjar recitera tysk poesi fruktar jag för mitt förstånd.

Tro nu inte att Jari Haapalainen Trio är ett plojband. Allt de gör bottnar i en genuin kärlek till fusion. Deras nackvrickande rytmer och hiskeligt snabba linjer rymmer även intelligens, djup och själ.
Förväntningarna på deras första fullängdare – som släpps i höst på Moserobie och som kommer att heta Fusion Machine – är alltså skyhöga. Att uppföljaren till denna första fullängdare dessutom redan är inspelad gör ju inte saken sämre.

Efter extranumret hör jag hur en kille säger ”jag tror vi nyss var med om början på något stort”.
Utan att tänka mig för nickar jag mitt bifall.

Johan Jacobsson