Meny
Endast på de riktigt stora och fina jazzscenerna (Ystad har blivit en sådan) visar sig Brad Mehldau med sin trio. Brad gör verkligen skäl för epitetet kameleont med sitt breda musikutövande. Klassisk och romantisk konstmusik,jazz, pop samt brasiliansk folkmusik är några av Brads områden. Hans improvisationskonst präglas av genuin konstmusikalisk skolning och djupa rötter i jazzmusiken.
Teaterns röda lykta lyser, vilket betyder slutsålt! Jan Lundgren, också framstående jazzpianist får dagen till ära presentera trion.
Trion börjar försiktigt med Paul Mc Cartney’s Great day och stämningen stiger sakta men säkert och vi leds in i en värld av behagligt väl valda toner. Brads musik behöver inga bruksanvisningar. Du behöver bara lyssna och du lär känna hans skapar- och improvisationsglädje!
Hur kan så mycket musik komma ur en flygel? Johnny Green/Edward Heymans I cover the waterfront blir höjdpunkten i den gamla teatern. En jazzklassiker som Sonny Rollins Airegin visar prov på var trion mest hör hemma. Stort utrymme får Larry Grenadier med sitt bitvis intensiva basspel liksom Jeff Ballards trummor, som inte lämnar något åt slumpen.
Publiken, som till stor del består av musikanter, lyckas med visslingar och applåder få tvenne långa extranummer. Brad väver ihop olika låtar och långt nere på herrtoaletten efter konserten går det heta diskussioner om sista extranumret var Mercers I remember you eller Coltranes Countdown från skivan Giants steps. Jag håller på Countdown – och vilken ”nedräkning” det blir för en lysande, stark och minnesvärd konsert!
Lasse Seger
Ystads Teater 3 mars 2012
Brad Mehldau Trio
Brad Mehldau piano, Larry Grenadier bas, Jeff Ballard trummor
Under konserten rådde fotoförbud
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
