Bro och Mikkelborg i spännande kombo

Jakob Bro featuring Mikkelborg and Rossy “Returnings”
Ystad Sweden Jazz Festival, S:ta Maria Kyrka, 1 augusti 2019.

Fridfullt som under en gryende morgon inleder gitarristen Jakob Bro, trumpetaren Palle Mikkelborg och trumslagaren Jorge Rossy sin konsert i S:ta Maria Kyrka under Ystad Sweden Jazzfestival. På ett självklart och övertygande sätt bygger de upp storartade och skiftande stämningslägen. Men inget varar för evigt i den ljudliga och många gånger atmosfäriska värld som de skapar, skeenden bryts upp och vittrar sönder och förvandlas stundtals till abstrakta och ibland rent kaotiska tillstånd.

Det finns en inneboende fara i snart sagt all atmosfärisk musik. När den blir som allra vackrast tar det emot att släppa taget och hitta ut. Många vill heller inte ut, och så kan det naturligtvis vara. Men Bro, Mikkelborg och Rossy vill det uppenbarligen, och det är det som gör konserten så spännande: kontrasten och dynamiken i deras musik. De ger sig ut på stigar som inte är upptrampade av otal andra. Jämte det fridfulla och vackra låter de musiken skava och stör framgångsrikt sinnesron.

Jakob Bro och Palle Mikkelborg har samarbetat sedan 2014 då de spelade sina första konserter tillsammans. 2018 släppte de albumet Returnings på bolaget ECM – från vilket mycket av konsertens material är hämtat – men då var gruppen en kvartett med basisten Thomas Morgan och trumslagaren Jon Christensen. När jag hörde dem på Vossa Jazz i våras var de också en kvartett, men då med Morgan och Rossy. Nu är det alltså en trio. Frånvaron av bas är hörbar, soundet är friare och mer luftigt.

I grunden är Bro och Mikkelborg väldigt olika musiker. Bro är i sig som en hel grupp, han lägger effekter på sin elgitarr, loopar den och skapar flera lager av klanger. Ibland handlar det om en tematik som påminner om sparsmakade sånger från singer-songwriter-världen, men som han smakfullt förflyttar till andra platser. Hans sound är mycket rumsligt, med sitt reverb fyller han upp rummet och det är inte bara kyrkans rum i S:ta Maria kyrka som ger musiken andliga vibbar. Bro är samtidigt en mycket kontrastrik gitarrist, från det stillsamma plockandet av klanger går han till en mycket tryckande ljudbild när distorsionen får utrymme. Och mycket annat däremellan. Mikkelborg spelar på ett helt annat sätt. Han är kraftfull men sparsmakad. Vibrato-fria klanglinjer träder fram och han jobbar effektivt in tystnaderna i sitt spel på både flygelhorn och trumpet. På så sätt finns vissa likheter med Miles Davis som han tidigare samarbetade med, även om soundet är något helt annat. Klangen i sig är fascinerande, samtidigt som den är så ytterligt stark och klar öppnar den upp för mycket känslomässiga tolkningar. Han har dessutom humor och utmanar sina medmusiker. Slutligen den spanske trumslagaren Jorge Rossy. Han är naturligtvis bra, och lyckas trots sin ganska fria roll bli en länk mellan Bro och Mikkelborg. Men han sticker inte ut på samma sätt som dem.

Bro och Mikkelborg är på sitt sätt en ganska osannolik kombination. Men väl på plats fungerar den väldigt bra och känns självklar. Utan att rucka på sina personliga sound skapar de en gemensam och spännande musik.

Magnus Nygren