Carl-Axel Dominique spelade Messiaen med bravur och innerlighet

Carl-Axel Dominique
Storkyrkan, Stockholm, 25 december 2018.

Lika säkert som tv sänder Karlarna Anka & Jonsson på julafton spelar Carl-Axel Dominique igenom Olivier Messiaens Vingt regards sur l’enfant-Jésus (”20 betraktelser över Jesusbarnet”) i Storkyrkan i Stockholm på juldagen. Med den 38:e gången, om jag räknat rätt, har han en bit kvar till Kalle Anka (58 år) och Karl Bertil Jonsson (43 år).
Och han gör det med den bravur och innerlighet som både temat och stycket tarvar. Från det meditativa (inledande Faderns betraktelse) och allvarsamma (Sonens betraktelse över sig själv) till det bombastiska (Smörjelsen som fördriver det onda) och jublande (avslutande Kärlekens kyrka). Livs- och spelpartnern Monica Dominique sitter som alltid bredvid vid Steinwayflygeln och vänder notblad.

Vid det här laget är Dominique lika förtrogen med styckets komplexitet som kyrkorummets säregna klang. Storkyrkans dom hör till Sveriges högsta, och som sådant måste du som exekutör ha järnkoll på hur pianoklangerna – ”färgsättningen” som synestetikern Messiaen kallade det – färdas däri. Det har Dominique. Och som en improvisationsmusiker av rang lägger han in små jazzfigurer i liturgin.
Messiaen (1908–1992) blev till sig när han fick höra att en ung svensk pianist gjorde just det och framförde hela cykeln i ett stycke. Under Dominiques besök hos mästaren i Paris – berättar han efter konserten – blev han instruerad att spela lite snabbare här, lite hårdare där, att jazza till det än mer än vad partituret anger. Samtidigt som Messiaen var en from och devot katolik var han en musikalisk modernist och avantgardist.

Och konsertpubliken växer år för år. Villigheten att sitta still i en tämligen kall, om än vacker, kyrka i två timmar tycks vara stor. Konserten är, även för en inbiten ateist, en fingervisning att julen inte bara handlar om kommersialism och köphets, köttfrossa och sockerchocker. Vilket Tage Danielsson & Olivier Messiaen, Karl Bertil Jonsson & Jesus påminner oss om var jul. Vare tack och lov!

Rikard Rehnbergh