Chet Baker-feber på Park Lane i Göteborg

GJO plus gäster, Park Lane, Göteborg, 7 april 2025.

Det har rått Chet Baker-feber i Göteborg. I söndags visades filmen Born to be Blue om Chet Baker på biografen Roy. I måndags hyllades trumpetlegenden i en konsert på Park Lane med storbandet Göteborg Jazz Orchestra tillsammans med trumpetaren och sångaren Björn Ingelstam, den kanadensiske pianisten och kompositören David Braid samt danske trummisen Anders Mogensen.

Det var David Braid, som skrev och arrangerade soundtracket till den hyllade Chet Baker-filmen, eftersom filmmakarna inte fick rättigheterna till Bakers musik.  Filmen, med Ethan Hawke i huvudrollen, bildar även utgångspunkt för konserten. Braid visar korta avsnitt ur filmen och när Chet Baker (Hawke) börjar spela, avbryts filmen och Göteborg Jazz Orchestra (GJO) tar vid. Musiken är det verkligen inget fel på, tvärtom, men temposänkningen blir uppenbar, när filmen stoppas.

Annars låter GJO otroligt piggt och fräscht. Jag hörde det fullstora 18-manna bandet för flera år sedan men det har utvecklats enormt sedan dess. Det är bra bett i blåset och hela ensemblespelet klingar förträffligt.  Jag får Thad Jones-Mel Lewis storband i tankarna, när jag lyssnar på Göteborg Jazz Orchestra. Även gästsolisten Björn Ingelstam fungerar utmärkt. Han hanterar både trumpeten och sången i Chet Bakers anda. Imponerande och en stor eloge till ledaren och trumpetaren Mats Eklund.

Ett avsnitt ur filmen visar, när Baker debuterar på jazzklubben Birdland i New York på 1950-talet under överinseende av de båda trumpetlegenderna Miles Davis och Dizzy Gillespie. GJO och Björn Ingelstam fortsätter med låten Let´s get lost, som han gör med bravur. Jag noterar också en otrolig trumpetduell mellan Samuel Ohlsson och Patrik ”Putte” Jansson som Davis respektive Gillespie i låten Ko-opt , en parafras på Bakerlåtarna Coco och Cherokee. En mycket fin tolkning av Somewhere over the Rainbow ur Trollkarlen från Oz avslutar första set. Här svarar Ingelstam för ett stämningsfullt solo på mycket hög teknisk nivå.

Andra set inleds med en ovanligt svängig version av gamla  All of me  med inspirerat gitarrsolo av Erik Weissglas och mycket drivande trumspel av Anders Mogensen. Flyhänte basisten Olli Rantala svarar för ett suggestivt och känslosamt intro i Haitian Fight Song, där även altsaxofonisten Pontus Pohl och trumpetaren Patrik ”Putte” Jansson kommer till tals.

I Could have been  ur filmen Born to be Blue har återigen Björn Ingelstam huvudrollen med mycket lyriskt trumpetspel. Han sjunger också med känsla i balladen I´ve never been in love before . Här anas verkligen Chet Baker i sången. Som extranummer spelar Ingelstam trumpet enbart med David Braid på piano. Det är den känsliga låten som spelas under filmens eftertexter.

Det blir en fin kväll till Chet Bakers ära på Park Lane, där publiken stortrivs. Bakers ande svävar i rummet. Det enda jag saknar i låtvalet är My Funny Valentine i Chets fantastiska tolkning men man kan inte få allt här i världen…