Christina von Bülow med Stefan Gustafson, Hans Backenroth och Bengt Stark , Biocafé Tellus, Stockholm Jazz Festival, 18 oktober 2021.
Ibland blir ett plus ett mer än två. Och då och då blir 1+1+1+1 väsentligt mer än 4. Det kände man när det mysiga Biocafé Tellus åter blev scen för ett festivalgig med inspiration från Bernt Rosengrens musik och gärning, denna gång dock utan mästaren själv. Men en fullsatt salong fick ändå precis vad den hoppats på: En rent helbrägdagörande dos rak och energifylld jazz utan effektsökeri eller tillkämpad originalitet – ”bara” RIKTIGT BRA JAZZ!
Danska Christina von Bülow fyllde salongen med både krydda och sötma. Hon trakterar sin altsax med självklarhet och lätthet utan att för ett ögonblick bli slätstruken – på engelska skulle man kunna beskriva hennes spel som ”effortlessly energizing”. Och i ett tättvävt kompanjonskap med en osedvanligt samspelt trio skapades musikalisk synergi.
Stefan Gustafsons piano är på samma gång både lyriskt och svängigt, emellanåt med solon garnerade med läckert feta ackord (tyckte mig höra en hel del Wynton Kelly-influenser). Hans Backenroth briljerade som alltid med både fingerfärdighet à la kollibri-vingar och stråke, som han gör i så många konstellationer. Och med Bengt Stark som lagom angelägen pådrivare med pricksäkra kommentarer från trummor och cymbaler – vad kan gå fel?
Kvällens repertoar bjöd alltså på både sötma och krydda. Som t.ex. i Horace Parlan´s Billy´s Bossa, med dansant gung avslutad med en humoristisk liten krumelur från Backenroths basstråke. Därtill en rivigt hårdboppig Workout från Hank Mobley´s penna. För att nu inte glömma bort en sprittande uptempo-version av balladen I should care, men här laddad med intrikat rytmik och taktbyten som fick undertecknad att nästan hoppa ur biostolen. Fin kväll!
Anders Wenström
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här