Classic Jazz firades i Linköping

Tradjazzen, eller classic jazz som den numera kallas, lever och frodas i Östergötland. Varje år sammanstrålar ett gäng orkestrar från Linköping och Norrköping för att glädja varandra och fansen.

Forumteatern i det som 1953 byggdes som Folkets Hus, men numera ryms inom Nationernas Hus, var tämligen välfylld av en förväntansfylld publik. Namnkunnigast i gänget var utan tvekan Temptation Jazz Band, som bildades redan 1995 och som sedan starten genomgått förvånansvärt små förändringar. Stilmässigt ligger man kanske närmare swing än ren New Orleansjazz.

Chicago och New York

Inledde gjorde Red Hot Jazz Band som gärna spelar jazz som förknippas med Jelly Roll Morton, Bix Beiderbecke och Clarence Williams, dvs. jazz med rötterna i 20-talets Chicago och New York. Bandet leds av saxofonisten, klarinettisten och pianisten Björn Hagvall. Stiltrogna arrangemang i ett tyglat framförande.

Jag tror att för bandet är det viktigare att förmedla en ljudbild av hur epoken lät och klangerna vävs samman, dvs. arrangemangen är viktigare än en de enskilda soloinslagen. Deras ”Jackass Blues” av Mel Stitzel och ur King Olivers repertoar var ett typexempel på känsligt arrangerat ensemblespel. Festligt inslag i bandets show är Novelty Sisters, en kvinnlig vokal trio inspirerad av Boswell Sisters.

Dixie a la Crosby

Dixie Cats från Norrköping spelar i en stil som närmast kan beskrivas som dixieland inspirerad av Bob Crosbys 30-talsband, dvs. swinginspirerade arr med rikligt utrymme för solisterna Per Olander trumpet, Bertil From klarinett och tenorsax samt Marie Ljung vokal.

Dessa tre är tveklöst bandets solistreserv med ett extra plus för Olanders kraftfulla trumpet med krydda av Louis Armstrongs All Star-trumpet. I ”Save your love for me” glänste sångerskan Marie och i gamla “St. Louis Blues”, spelad med bra tryck och fint gung, imponerade kapellmästaren Bertil From med ett inspirerat klarinettsolo.

Armstrongs ande

För mig blev kvällens höjdpunkt Rydskogens Joymakers från Linköping med trumpetaren Bent Persson som primus motor. Bandet har flera likheter med legendariska Kustbandet. Vad vore annars när Bent Persson är musikalisk ledare tillika firad solist. Det sena 20-talets och tidiga 30-talets svarta storbandsjazz är förebilden och killarna lyckas bra med att låta som sina förebilder Fletcher Henderson, Duke Ellington och Luis Russell.

Öppningsnumret ”I´m a ding dong Daddy from Dumas” med Olle Kilbrands sång, Martin Olssons tenorsax men framför allt Bents armstrongdoftande trumpet är perfekt. Märkligast var Fletcher Hendersons ”A Rhythmic Dream”, som bara existerar i en testpressning från 1927. Annorlunda impressionistisk storbandsmusik som lika gärna kunde ha gjorts av Paul Whitemans band. Sångerskan Cristina Perez sjunger i en stil som för tankarna till Maxine Sullivan.

I bandet medverkar också Susanna Walter, trumpetsolist av rang, men också Bents hustru! De två turas om i trumpetsektionen.

Bandets slutnummer var ”Oh Boy” från Alice Babs 40-talsrepertoar. Cristina sjöng den med bravur och hela bandet fick tillfälle att spela solo.

En ny vår

Jag har de senaste åren tyckt att Temptation Jazz Band från Linköping stått still i utvecklingen och verkat ganska avslagna. Denna afton var det annat ljud i skällan. Spelglädjen var på topp och det märktes direkt i inledande ”Roses of Picardy”, där Sidney Bechets ande fick fritt spelrum när Kjell Rosenkvist luftade sin sopransax. Kjell vikarierade med den äran för bandets ordinarie rörblåsare, Lars Sundvall. Inspirationen släppte aldrig taget om musikerna i Temptation.

I en känsloladdad version av ”For all we know” saluterade sångerskan Karin Hansson bandets förre och sedan ett par år bortgångne kapellmästare Stefan Croner. Just den låten var hans favorit. Hoppas att bandet får ett lyft och tar ytterligare ett steg i utvecklingen.

Text & foto: Tor-Björn Lyrhed

CLASSIC JAZZ CELEBRATION
Plats: Forumteatern, Linköping
Datum: 15 mars 2014
Medv: Temptation Jazz Band, Rydskogen Joymakers, Red Hot Jazz Band & Novelty Sisters och Dixie Cats